RASPBERRY DELUXE

Känns otroligt att det redan är torsdag. Torsdag betyder nämligen att det är tre dagar kvar tills jag stiger ut ur min lägenhet för tre månader. Torsdag betyder att jag bara har tre dagar på mig att packa en resväska som just nu står mitt i rummet med en översvämmande hög kläder i sig. Torsdag betyder att det i morgon är fredag, ett efterlängtat frissabesök, en fotografering och en avskedsfest. Det betyder att det i övermorgon är lördag och en avskedsfest till, en konfirmation och sista minuters packning. Det betyder att det sedan dagen efter lördag är min sista dag i Finland och vad skulle en sista dag vara utan ett obligatoriskt Borgbacken-besök? Vilket härligt sista veckoslut i Finland att ha framför sig.



Mina två gångna dagar har varit ett enda hallonregn så att säga. Först på Disney maraton part 2 hos Stella där jag aktivt hjälpte värden att baka himmelska vitchoklad-hallon-muffins genom att se på och dregla. Vi fixade sedan också ihop en pasta Carbonara i lite speciell, men god, stil. Den ändå utan hallon som tur. Sen såg vi tusen filmer, åt så mycket att vi sprack lite hela tiden och till slut somnade jag mitt i Hercules på en madrass på golvet. Och vaknade i morse kring tio. Den här dagen i sin tur har gått åt till dålig tidsplanering, spring omkring i stan, avskedskaffe hos famo och städning, packning och mera städning här hemma. Jag är nästan nästan lite bitter över att inte själv hinna njuta av den här renheten mer än i någon dag.

THINKING OUTSIDE THE BOX

Idag tog jag äntligen tag i lådan jag bar med mig hem från Ikea förra veckan.

För en gångs skull gick byggandet utan några större problem. Inga fast klistrade sidor i anvisningarna eller felvända delar. Nej, den här gången lyckade jag faktiskt på första försöket. Okej, några metallstolpar och skruvar är ju inte av det svåraste laget att sätta ihop, men ändå. Så, vad är det jag egentligen fått av min fina mamma då?


Alldeles - en kärra, ett bord, whatever, till köket. Jag har ju inte direkt för mycket utrymme i min minimala kokvrå, så jag tänkte att ett litet hjälpbord säkert skulle sköta sin uppgift och hjälpa till åtminstone lite. Och, vem skulle egentligen kunna motstå ett turkost metallbord med retro-vibbar? Inte jag åtminstone.

BASIC WHITE T-SHIRT

Världens mest basic outfit då ens hjärna helt enkelt inte kan komma på något annat snyggt att kombinera än en vit vanlig t-skjorta, svarta jeans och en svart läderjacka. Kanske världens vanligaste höstkläder men det fungerade. Åtminstone än vanlig dag som den här.

Kolla in omgivningen förresten. Eller troligtvis behöver jag inte säga det, min fina inredning får väl alldeles tillräckligt med uppmärksamhet annars också. Såhär lever jag just nu - i ett otroligt kaos där man nästan inte ryms att gå. Jag antar att storstädning är såhär en stund, snart får jag upp allt onödigt på vinden och resten in i skåpen jag hållit på att städa. Sen är det bara min enorma resväska kvar som väntar på att fyllas. Och dagarna bara går. 

AWESOME

Känner ni igen? Fantastiska klädrummet, fåtöljen, skrivbordet? Vilken som helst äkta SATC fan gör det väl nog. Så häftigt. Att man kan hitta allt på internet.

UNDER MY UMBRELLA

Regnig torsdag. Fy vad det ser ut som höst. 

ONE LAST TIME

Nu skall jag snart iväg till Lekis för sista gången i år. Känns lite ledsamt, förstås, men också skönt på sitt sätt. Tror lägerlivet räcker för mig såhär långt. Dessutom är inte startpunkten för den här weekenden den bästa precis, jag har lyckats nappa åt mig tidernas flunssa. Har vaknat med minst en timmes mellanrum hela natten för att snyta mig och min näsa känns som en stor tomat. Perfekt för ett veckoslut ute på en blåsig holme.

Men nu skall jag se ifall jag emot alla odds lyckas få mitt ansikte att se någorlunda anständigt ut. Ha ett skönt veckoslut alla ni!

IT STARTS WITH AN I

Nytt från Ikea. Lite det ena och det andra som man nu alltid drar med sig från det svenska shoppingparadiset, men den här gången fastnade också något lite större nytt med oss. Återkommer senare när jag fått lådans innehåll att förvandlas till något annat än en hög metallbitar!

RIGHT NOW

Mitt program just nu innebär avfrostning av en galen frysbox, fönstertvätt, dammsugning och annan allmän storstädning av köket. I morgon är det toalettens tur. I dag har jag också hunnit vakta barn i tre timmar, glömma mitt paraply i bussen, äntligen köpa en diskborste och tvätta byke. Rätt bra saldo med andra ord, minus paraplyt då. Senare ikväll skall jag troligtvis ännu träffa Mixu på stan och förhoppningsvis bli färdig med frysen. Ser dock inte så lovande ut just nu.

Ha en bra torsdagskväll alla!

THAT MONDAY MORNING

En måndag morgon från veckan. Pasteller, jeans och skor äldre än jag. Ett linne som påminner om alla ljuvliga butiker som inte finns i Finland. Ett hår som gråter efter frissa. Ett ansikte som sovit alldeles för litet. Bara en vanlig måndag morgon.

REALITY CHECK

Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste dagarna. Mest har det berott på att mitt liv varit så fyllt av en efter en konstigare och mer fullsatta dagar fyllda av nattliga taxiuppdrag, styrelsemöten, jobb, blodgivning, trevliga chillkvällar och shoppingrundor. Inte dåliga dagar alls med andra ord. Mer om en del av dem får ni höra senare.

Den här dagen, eller egentligen hela veckan, har varit en sorts reality check på många sätt. Nu känns det för första gången som att jag verkligen har förstått att jag faktiskt är på väg någonstans. Att jag på riktigt är på väg och inte kommer att komma tillbaka på hela hösten. När jag satt på en uteservering på ett härligt café på Museigatan med min moster tidigare idag och åt en god sallad, talade om Spanien, om livet där och om allt som väntar mig blev jag så förväntansfull. Plötsligt kändes det inte alls så overkligt längre. Jag är ju på riktigt på väg. Om en och en halv vecka. Shit.

Så nu har jag också på riktigt börjar förbereda mig. I dag har jag kommit bra igång med städningen av min lägenhet och gått igenom allt jag har på vinden, slängt bort och gett vidare. Nu ser det fint ut åtminstone där så att jag så småningom kan börja bära upp dit alla kläder jag inte skall ha med mig. Och kan ni tänka er hur skönt det dessutom kändes att titta på sina vinterkläder i en påse på vinden och komma fram till att jag inte behöver bära ner dem på ännu fyra månader? 

GIFTED

Se vad som hade fallit ner genom min postlucka här i veckan.


Verkligen schyst på H&M. För någon tid sedan beställde jag en mörkblå spetsbikini på rea från deras webshop men när paketet sedan nådde mig hittade jag istället en vit, ful sportbehå svept in i ett paket som till och med på prislappen påstod sig vara en mörkblå bikini-nedredel. Var ju kanske inte helt lyckat. Men nu hade de skickat mig som ursäkt ett 5 euros presentkort som går att använda till vad som helst när som helst under det kommande året, till och med rea-produkter. Hur fint är inte det? 

NEW START

yours sincerely på bloglovin



Jag har bloggat i över ett halvår nu och det känns som så otroligt länge. Längre än jag någonsin trott jag skulle klara av att fortsätta. Men bloggandet har varken varit en tyngd eller plikt, tvärtom, bloggen har för mig blivit en viktig del av mitt liv och jag skulle inte alls kunna tänka mig att sluta. Nu är den en del av mig. 
---


För en tid sedan började jag fundera en hel del kring bloggen. Hur jag skulle vilja utveckla den, hur jag önskar att bloggens framtid skulle se ut och vad jag med den vill åstadkomma. Jag kände att det behövdes något nytt, fräscht och mer likt mig, något som kunde börja den nya tid för mig, mitt liv och bloggen som kommer att börja om exakt två veckor. Den nya start som flytten till Spanien kommer att vara för mig. Och hur gick det sen skulle handla om bloggen. Och med den gick det ju helt tydligt bra. Från och med nu är det inte längre en fråga. Nu handlar det om mig. 

Så nu kommer nya vindar att blåsa här. Inte kanske så mycket innehållsmässigt till en början, men så småningom mer och mer utseendemässigt, med nya idéer och nya tankar. Och inte minst, under ett nytt namn.


---
Jag vet inte ännu riktigt hur jag skall lyckas styra så många som möjligt av alla eventuella läsare hit till den nya adressen, men jag skall försöka mitt allra bästa.

yours sincerely,
Stefanie

WHO'S GONNA BRING YOU BACK TO LIFE

6AM SUNRISE

Tölöviken en tidig torsdagsmorgon.

Nu skall jag ta mig mot stan och träffa mamma och sedan blir det kafé med mormor och moster. Ikväll åker jag till Lekis för veckoslutet för att vakta barn på familjeläger så jag återkommer med bloggen på söndag. Något tidsinställt inlägg dyker kanske dock upp här medan jag är borta. Ha ett fint veckoslut alla!

WHAT A DAY

Nu måste jag nog säga att jag önskar att den här dagen snart kommer att ta slut. Inte för att den i sig skulle ha varit dålig men jag har nog varit så ute och cyklar att det inte är sant. Inte alltså på riktigt konkret och cyklat, som tur, det hade blivit katastrof. Men ni vet säkert känslan när man vakat en hel natt och aldrig gått och lagt sig, när dagen bara fortsätter och fortsätter och man inte längre kommer ihåg vad allt som faktiskt hänt inom de senaste 36 timmarna? Det är just så som jag känt i dag.


Men rätt så mycket har jag fått gjort i alla fall. Nu har jag körkort igen, jag har sålt mina gymnasieböcker, hämtat min moster från flygfältet och druckit en Mocha Frappuccino, som var så god att jag inte ens tänker försöka beskriva den, på Starbucks och köpt något väldigt fint på vägen hem till mamma genom Itis. Där i mellan har jag suttit i bussen som en zombie, hållit på att falla ner från bänken varje gång jag slumrat till och varit säkert otroligt farlig i trafiken när jag kört bil runt i stan. Men ännu är jag vid liv, liksom alla som varit i min närhet också vad jag vet.


Men nu till fyndet! Jag har letat efter ett guldfärgat, massivt armbandsur i ganska länge nu. Eller letat och letat, det tycks finnas tusentals perfekta guldfärgade armbandsur lite här och där men prisen på dem har tyvärr varit lite mindre perfekta. Men gissa vad jag såg i ett skåp med rea-produkter i en guldsmedsaffär i Itis?


Den är just exakt vad jag letat efter. Simpel, guldfärgad och stor. Och med ett pris som nog också chockerar, dock på ett lite annat sätt än de andra. 17 euro. 17 euro för den perfekta klockan. Kunde inte bli bättre. Att man kan bli glad när sånt här händer.

THE RETURN OF THE LITTLE MERMAID

Klockan är lite över sju på morgonen och jag kom just hem. Och nej, jag har inte varit ute på krogar. Men jag har varit hos Stella och sett disneyfilmer hela natten lång i fint sällskap av Emzi, Frida och Stella gånger två. Har inte sovit mer än tio minuter under slutet av Tarzan, men det gör ingenting. Har haft en fantastisk kväll och natt med disneymaratonsparty. Med betoning på party som någon fint uttryckte sig när jag frågade om menyn.


Lite besviken är jag eftersom vi bara hann se 8 filmer av alla de miljoner filmerna Stella grävt fram åt oss. Men 8 awesome filmer var det ju nog. Efter röstningar, diskussioner och många gamla minnen såg vi till slut då Tarzan, Snövit, Törnrosa, Mulan, Pocahontas, Lilla sjöjungfrun, Askungen och Peter Pan. Och det är helt otroligt hur många nostalgitrippar, fast sittande lines och välbekanta sånger som fyllt den här natten. Och trots trubblen med min livs kärlek Ariel och en jobbig DVD var det bara helt enkelt härligt att få de alla sina barndomsfavoriter på nytt.


Det är förresten väldigt konstigt att åka metro klockan sex på morgonen i en ganska långt tom vagn med solen uppstigande utanför fönstret. På vägen hem tog jag en sväng till Hesperiaparken och fotade den otroligt vackra Tölöviken. Resultatet av det får ni se senare. Nu kan jag nog erkänna att jag är ganska slut men det kan jag inget åt, nu skall jag ta mig vidare till polisstationen för att vara där genast när de öppnar så jag skulle lyckas få mig ett nytt körkort någon gång. So long!

PUT SOME MAKE-UP ON

För någon tid sedan fyllde jag mitt sminkförråd lite. Eller rättare sagt fyllde mamma mitt sminkförråd med att betala några små söta grejer åt mig.

Maybellines läppstift 802 Pearly Pearl är något jag använt nu troget i flera år. Ett sött, ljust och fuktande läppstift som gör en vacker ganska naturligt ljus yta på läpparna beroende på hur mycket färg man drar över dem. Varje gång den tar slut får jag panik och måste rusa till närmaste butik för att skaffa nytt. Beroendeframkallande.

Förutom favoritläppstiftet var jag i ett väldigt stort behov av mascara. Jag har använt Max Factors mascaror så länge jag kan minnas och det finns verkligen en orsak för det. De är bara helt enkelt i helt annan klass med alla andra jag provat. Åtminstone på mina fransar. Inget kladd, passligt med färg och beroende på hur många lager man borstar på kan man få vackert naturliga fransar eller extrema partyhår. Förr har jag använt False Lash Effect och nu när jag såg att de släppt ut någon Fusion-version måste jag ju förstås prova den också.

Jag kan berätta att jag verkligen är nöjd. Fina, jämna fransar lätt och snabbt och de håller hela dagen! Från morgon till kväll. Något helt magiskt för mig, eftersom det mera är en regel än ett undantag att jag har en lätt pandaeffekt runt ögonen förrän jag ens kommit ordentligt igång. Men inte nu. Nu kunde jag skratta, svettas och till och med peta i ögonen utan att det kladdade det minsta. Toppen för en allergiker med irriterade ögon nästan jämt.


Såhär såg fransarna ut idag efter fem timmar i solen på stugan.

WE'VE ONLY JUST BEGUN

14 ÅR

Idag fyller vår kära fina Nanni 14 år.


Grattis gumman!

IT'S JUST MATERIAL

Såhär känns livet utan plånbok. 

Tomt. Dystert. Overkligt. Som att jag mist en vän. När jag i dag på dagen förstod att den var borta såg jag lika tydligt som min tomma väska framför mig kassan i butiken kvällen innan när jag stod och packade ner mitt stuff i väskan med min plånbok bredvid mig. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den, tänkte jag. Men nej.

Efter det började den otroligaste rumban någonsin med telefonsamtal hit och dit, hittegodsbyrån, Kampens köpcentrum, Lidls kundservice, men ingen hade hört eller sett fläcken av den. Den var borta. För gått. Och jag satt och grät framför Kampens metrostation tills jag samlade mig, gick in genom dörren till FPA och började där. Nytt kela-kort, nya bankkort, nytt allt.

Hela dagen gick jag och funderade över vad allt som försvann tillsammans med den människan som tog min underbara ormskinsmönstrade plånbok från kassan i Lidl. Alla mina kort. Alla. Körkortet. Studiekortet. Stamkundskortet till Fotoyks. Mina 8 slantar jag bar omkring på som cash. En laminerad fyrklöver jag hittade en gång för fyra år sedan. Den här gången hade den nog tyvärr inte så mycket lycka med sig. Mest av allt sörjer jag ändå själva plånboken. Jag älskade den. Den var ingenting värd i pengar och jag hann inte ens ha den länge, men jag älskade den. Det är så svårt att hitta den perfekta plånboken med den kändes som just den rätta. Och nu är den också borta.



Men trots allt, hur jobbigt den än känns att tappa en av sina viktigaste ägodelar, hur mycket jobb man får göra för att fixa till det och att man samtidigt mister något som kanske inte går att ersätta, är det ändå bara materia. Det är bara saker. En plånbok förändrar inga liv och det kommer nya. Inte kanske likadana, men nya. En stulen plånbok är bara en stulen plånbok. Inget mera.


När jag gick ut från polisstationen i eftermiddags efter att ha suttit i en timme och gjort brottsanmälan om stölden gick jag längs gatorna i Böle med ett leende på läpparna. En timme med en ung, snygg och trevlig polisman som säger saker som nå, nu har du åtminstone en väldigt bra orsak att gå och shoppa ny plånbok är ju faktiskt nästan värd en ynklig plånbok.

LOPPISSALDO

Kom häromdagen på att jag ju inte alls uppdaterat något om hur det sen blev med min loppisvecka. Hade alltså ett bord i en vecka på självserviceloppis och sålde bort allt möjligt onödigt som fastnat på vinden och i källaren hos mamma och tömde mina egna skåp på lite grejs också. Speciellt mina klädförråd fick en betydlig minskning.

Jag kan ju börja med att säga att jag verkligen är nöjd med hur det fungerar på Kaivarin Kanuuna. Förutom att de har så fina och trevliga utrymmen på ett så praktiskt ställe fungerade absolut allt det praktiska också minst lika smidigt. På platsen finns färdigt ett stort bord, en klädstång och två lådor man får använda under bordet och jag hade dessutom några extra hyllor på väggen jag fick använda för att lägga fram mina grejer. Stället lånar också ut byglar, målartejp, nålar och allt annat man kan behöva för att prissätta och fixa sitt bord. Det ända man behöver fixa själv är prislapparna som man kan printa från ställets hemsidor och sedan sätta fast på produkterna. Lätt som en plätt.

Av erfarenhet vet jag att brottsligheten på speciellt självserviceloppis ibland kan vara väldigt hög, men under veckan jag hade bord märkte åtminstone jag att bara några ynkliga små grejer skulle ha försvunnit. Kanske det berodde på att jag inte sålde sådär på riktigt dyrbara grejer, men i alla fall. Personalen på Kaivarin Kanuuna är också av det absolut trevligaste slaget och man får lätt och snabbt svar på precis allting man kanske undrar över. Speciellt det här gav mig en jätte positiv fiilis av stället.

Bordet kostade 54 euro för en vecka + 5% provision av inkomsterna, som ju är ett relativt högt pris för ett loppisbord i allmänhet. Jag tycker ändå att jag gärna betalar för bra service, fint ställe och fungerande system och som själv aktiv loppisbesökare då samtidigt stöder verksamheten här i Helsingfors. Dessutom betalar man ju här i huvudstadsregionen över tjugo euro för ett bord i en enda söndag om man vill sälja själv så allt är nog relativt.

Nå, då kommer vi in på det intressantaste, alltså själva säljandet. Jag hade ju på riktigt otroligt mycket grejer, både av lite bättre kvalitet och billiga toppar, kärl, kläder, skor, väskor, smycken, inredningsprylar och ja, egentligen allt mellan himmel och jord. Förutom att jag under en vecka minskade mängden saker jag bar dit med kring två tredjedelar sålde jag i pengar för kring 360 euro. Inte alls illa tycker jag. Allt bli över 300 euro på plus var nog definitivt alla gånger värt allt arbete. Och så var ju veckan en väldigt intressant upplevelse också som jag säkert kommer att göra om nån gång.