nya vindar

Det har säkert aldrig varit så skönt som igår att komma hem till Helsingfors. Har egentligen inte så mycket som sett min lägenhet de senaste veckorna, ännu mindre hunnit städa, ordna eller fortsätta alla mina inredningsprojekt.

Men när jag sedan steg in genom dörren till min lilla etta, försvann precis all skönhetskänsla jag känt tidigare. Bra att jag rymdes in genom dörren förbi alla ouppackade veckoslutsväskor, ikea-kassar och klädhögar. Klarar inte av en enda dag till i det kaoset så ikväll/natt blir det roligt progam bestående av storstädning.

På lördagen händer det saker. Fick en sömnlös natt plötsligt tanken att inreda om i min lägenhet. Jag längtar efter något nytt, rent och lugnt. Sådär vårigt och vackert. Kanske behöver man bara förändring när det blir vår.





inspirationsbilder weheartit

Close Encounters

För att utnyttja mina två timmar på tåget (ingenting är tydligen omöjligt; ett tåg i tid trots snön och kölden!) till Helsingfors från Orivesi, tänkte jag passa på att blogga om måndagens konsert jag tog del av. Ledsen förresten att det här inlägget kommer först nu, hade tänkt skriva det under veckoslutet, men har inte haft åtkomst till internet. Men bättre sent än aldrig.

Det var alltså frågan om Close Encounters -festivalen, ordnad av Pop&Jazz Konservatoriet i Helsingfors. Ett samarbete mellan St Petersburg och Helsingfors med unga artister från hela vårlden. En av måndagens artister var, vem annan än, fina Satin Circus (mer om dem i det här inlägget) som ju förstås för mig och mina vänner som stora fans var kvällens huvudpunkt. Dessutom uppträdde också Samantha Schultz Trio (CAN/US), som faktiskt var väldigt bra de med. Lättsam folkmusik av en kvinna med rösten som en ängel.

Satin Circus förstås lika sjukt bra som alltid.

snöjungfrun

Var definitivt vi två på fredagen i Vasa, i ett klarare solsken än jag sett på säkert... ja, jag vet inte när. I en temperatur som lika väl kunde ha varit på Nordpolen. Och mamma: jag lovar stänga jackan nästa gång. Och använda mössa.

Men sjukt fina bilder blev det. Och sjukt roligt var det att ta dem. Ett stort tack till min fantastiska fotograf Kati. Hon är såå bra. Se bara så härliga bilder?

ETT VECKOSLUT I BILD

Bussfärden till Vasa var allt annat än tråkig. Tråkig är definitivt det sista ordet jag någonsin skulle använda för att beskriva den resan. Mer passande vore kanske bubblig, hysterisk och sjuk. Några tips för en lång bussresa: ta med dig yllesockor, godisstrejka inte och sitt inte nära mig och Kati.





Under själva UK fick vi höra visdomsord av bästa Jonas Helgesson, rösta om klämförslag efter klämförslag, höra påve-skämt i plenum, bowla, äta, och dricka, samt se fantastiska fria förmågor, däribland alltid lika förtjusande bröderna Särs. Och det är bara bland annat.









Hemfärden på söndagen blev betydligt lugnare.





Som både fotograf och modell har ganska långt fungerat Kati.

Och så har jag ett till härligt veckoslut bakom mig.