7. KLAGA PÅ ETT CAFÉ

Ja, vad annat finns det att säga än att jag för första gången i mitt liv faktiskt gick fram till disken på ett café och klagade över mitt glas som inte sett en diskborste eller –maskin på en tid. Den mängden mun avtryck och läppstift på ett glas skulle definitivt ha varit mer än äckligt att lämna onoterat, men det var ändå första gången jag någonsin gjort det. Och lyckades dessutom se bestämd och sur ut - åtminstone i två sekunder innan leendet och ”de nada, de nada”. Typiskt mig.




Så, en vecka av uppgifter klarad, med mer eller mindre livet i behåll. Jag fortsätter förstås med min mission lika strongt som hittills, men kommer troligtvis inte att uppdaterade det här på bloggen lika regelbundet. Om ni ändå är intresserade av hur processen går vidare kan jag förstås hålla er uppdaterade med jämna mellanrum. Någon typ av sammandrag måste jag väl oberoende få till stånd när mina 63 dagar väl är avklarade. Fingrarna i kors att jag klarar det!

6. COMFORT WHAT?

Okej, i går krossades nog absolut inga bekvämlighets zoner måste jag bara informera er om. Eller fotades för den delen heller. Jag gjorde absolut ingenting på hela dagen, kände mig bara trött, flunssig och slö och det mest spännande jag gjorde var säkert att föra ut skräpet. Fast mitt cafébesök som slutade i att jag kom på att jag inte hade mina pengar med mig var nog lite utanför min comfort zone måste jag medge, inte riktigt ett medvetet val dock. Här betalas alltså allt efter att man druckit...

5. ANVÄNDA EN MUR SOM CATWALK

Mina hörlurar jag hade med mig från Finland gick sönder. Jag köpte panikhörlurar för två euro från någon souvenirshop och de var alldeles fruktansvärt, obeskrivligt, förskräckliga. Jag använde dem ändå i några veckor tills de igår till slut också sa upp sig. Den här gången tänkte jag panikköpa en lite bättre version och tog mig till en hypermarkets elektronikavdelning och nappade åt mig de dyraste (11,99!) lurarna av Sony. Jag betalade med kort och kollade inte vid kassan vilken summa jag egentligen betalade för mina inköp men när jag kom hem kollade jag igenom kvittot. Och blev lite förvånad. Tydligen hade tjejen vid kassan fått något fel eftersom hörlurarna överhuvudtaget inte fanns med bland inköpen. Så jag fick nu då tydligen ett par gratis hörlurar på köpet med fetaosten och läppfettet. Det var den lilla roliga bakgrundshistorien.

Nu till själva ämnet. När jag gick till butiken på kvällen tänkte jag provköra hörlurarna med det samma. På den sekunden jag hörde musiken i mina öron lovade jag mig själv att aldrig mer nöja mig med några euros hörlurar ens för en minsta lilla stund. Det var som att uppleva varje låt jag lyssnat på flera gånger per dag för första gången. Så jag gick ut, hög på min Swedish House Mafia, och bara gick rakt fram till muren som skiljer bilvägen från den uttorkade floden utanför min dörr, klättrade upp på den och gick de några hundra metrarna av mur som i en musikvideo. Bara för att jag kan. Bara för att det är så roligt.



Och jag måste ha sett ganska så rolig ut också.

4. KONFRONTERA NÅGON

Jag är van vid att undvika, rymma och hitta på små vita lögner för att slippa - oftast finska, smått onyktra - lite väl påträngande nya bekantskaper. I går lyckades jag dock på riktigt konfrontera någon och faktiskt nästan få personen att sjunka ner genom bänken av pinsamhet. Om det vore möjligt. Förutom segerkänslan var det också en väldigt rolig syn.


Egen design till texten.

3. GÖRA ALLA DAGENS INKÖP PÅ SPANSKA

På min senaste spanska-lektion gick vi igenom allt som har med mat att göra. Fisk, kött, grönsaker, frukter, färgerna på dem. De andra kursdeltagarna fick mig också att bli intresserad av att besöka marknaden som ordnas här varje tisdag och speciellt att köpa alla de där exotiska, billiga frukterna som alla babblade om. Så på tisdagen styrde jag stegen till torget med mina tygkassar för att se vad det hade att bjuda mig på. Och jag blev verkligen inte besviken. Så mycket av allt – kläder, smycken, skor och – frukt. Så mycket billig, exotisk, färsk frukt. Fascinerad, once again. Och så bestämde jag mig för att göra dagens spännande grej.

Inga problem på torget med frukterna, men på kvällen när jag skulle beställa mig ett glas vin beställde jag i misstag en flaska. Som tur reagerade ändå servitören lite undrande på min beställning, annars hade jag fått en ganska rolig kväll ensam i baren av ett hotell. Och mitt skype-sällskap hade väl haft ännu roligare. Haha.

2. SPELA TEATER PÅ SPANSKA

I går gick jag medvetet fram i klassrummet med sex blickar, 12 stycken ögon, riktade rakt på mig. Jag gick fram utan mina papper, utan ordbok, utan någonting förutom mig själv och det lilla ordförråd jag har för att spela teater på spanska. Spela kund i en pappersaffär med min lärare som motspelare. Bara en liten, kort scen, men ändå tillräckligt stor för att göra mig nervös. Men jag gick och fick, tro det eller ej, köpt mig ett häfte. Och ett gummi till på köpet.


Jag tänkte börja med att tillsammans med dagens grej också posta en bild från samma dag. I det här fallet dock en helt random bild av tår och wannabe-konstverk.

1. HJULA MITT PÅ STRANDEN

I går kväll när jag var på en av mina oändliga promenader i stranden fick jag en intressent idé. Jag drog mina tår i sanden när jag plötsligt fick lust att hjula. Mitt på den tomma stranden med hundratals människor promenerandes på gatan bredvid. Min första reaktion på min egna tanke var typ "aldrig i livet jag måste ju vara galen" men tanken försvann inte med reaktionen. Så i stället för att gå vidare tog jag av mig mina flipflops och la min väska bredvid mig i sanden, drog ett djupt andetag och bara hjulade. Tre gånger. Eller övade på att hjula, riktigt ännu kan mina sneda försök nog inte kallas hjulningar. Men jag gjorde det ändå.

Efteråt när jag fortsatt min promenad kände jag mig som en vinnare och började fundera över att göra det till en liten daglig rutin. Inte att hjula på stranden alltså, utan känslan. Att göra något som är lite utanför min
bekvämlighets zon. 

I dag är det den 15. Om exakt två månader, på minuten faktiskt, sitter jag på flyget på väg hem till Finland. Med andra ord har jag två månader på mig att göra en lite galen grej per dag. Bara 62 dagar kvar.