STILL ALIVE

Ja jag lever. Tro det eller ej. Men ganska på gränsen är det nog dock. Har just stigit in i min lägenhet första gången på fyra dagar och är så slut att jag kunde slockna precis här på fläcken. Älskar teater men nu har den nog nästan tagit död på mig.

Efter att på torsdag stigit på tåget mot Tammerfors sju på morgonen har jag skådespelat, regisserat, filmat, skrivit eller planerat teater ganska långt non-stop i fyra dagar. Fyra dagar. Jag har regisserat och filmat en video-monolog, spelat en ung tjej på pyjamasparty och en kort stund senare ung aktivistkille i enorm regnjacka, övat, övat och övat, haft två sjukt fina föreställningar och avslutat det bästa teaterveckoslutet och samtidigt hela min teaterkurs med att få så många vackra ord av alla fina människor jag fått spendera så många timmar tillsammans med det gångna året. Är så tacksam över allt.

Men nu är jag hemma, utmattad, trött och hungrig, men glad och ser verkligen fram emot den kommande veckan. Kommer att bli bland annat picknicks, små utomlandsresor, fina band och teaterföreställningar. Med andra kommer det att bli en finfin vecka.

UNITED STATES

Var en sväng till UFF häromdagen. De har sina superreadagar på gång igen och i tisdags var allt högst 3 euro. Tänkt vad allt man kan få för tre euro.

Man kan till exempel få en supercool tröja med USAs flagga på. Är redan förälskad och skulle inte alls vilja ta av mig den. Tack Kati för att du inte köpte den!

Och svarta byxor ursprungligen från Gina Tricot. Perfekt storlek och sitter som smort.

Och en klarblå långärmad tunika. Härlig färg som inte alls kommer fram på den usla bilden och skönt material. Får se om jag får användning av den såhär eller om jag skall ta och förkorta den till en skjorta. Fast hur var det nu igen med de här DIY projekten?

Tänk så fint man kan fynda för tre ynkliga euro.

STRIPES

 fotograf Katarina

I LOVE FOOD

Det händer under. Alltid ibland gör det det faktiskt. Idag har jag lagat mat. På riktigt. Liksom mat som räknas som hälsosam, god och tillagad. Är inte alltför ofta det händer fast jag nog definitivt borde börja kocka mycket oftare. Såå gott.

Hönsfilé, kokt broccoli, champinjoner och spenat-tomat sallad med persilja.

14052012

NEW IN

Min shoppingabstinens lättade lite när jag fick vandra runt på Valtteri loppis i söndags. För en gångs skull var vi där i tid redan före nio och fick dyka efter alla bästa bitarna som ännu fanns kvar. Man märker nog en väldigt stor skillnad i utbudet ifall man är på plats direkt när det öppnar eller kommer först några timmar senare.

Sammanlagt spenderade jag bara 9 euro, något jag är lite stolt över. Dessutom användes de eurona väldigt bra och är supernöjd med det mesta jag köpte.
Shoppingsaldon blev två par skor, ett par löst sittande byxor, en svart tröja och en svart kort tunika. Skorna är jag speciellt nöjd med. Vita tygskor behöver man alltid på sommaren och svarta ballerinas kan man inte ha för många av, speciellt inte sådana med så snygga små detaljer som de här. Tygskorna är också så gott som oanvända, vilket får deras några euros pris att låta väldigt bra.

Byxorna är ursprungligen från H&M. De är perfekt storlek för mig och är i härligt material så de var definitivt ett superfynd. Sällan man lyckas fynda byxor på loppis. Färgen är i vekligheten starkare och har inte den metalliga nyans som bilden ljuger. Sedan ifall de är blå eller lila kan man diskutera. Kanske en blandning som kompromiss.

Tröjan är JC och en S så den är just passligt åtsittande på mig trots att den på riktigt troligtvis skall vara lite lös och oversized. Den kommer att vara så användbar i sommar alla lte kyliga kvällar då man behöver något lite varmare men en jacka känns som för mycket. Betalade en tvåa för den.

Dessutom köpte jag ju också en svart simpel tunika som dock visade sig vara i lite dålig modell för mig. Funderade ändå att kanske förkorta den till en topp istället, men vi får se. Mina DIY projekt brukar inte sluta så bra. Eller rättare sagt kommer de aldrig ens igång.

THINGS TO REMEMBER

Fick något att fylla i av finaste Emzi.



1. Hur länge har du bloggat?
Sedan december 2011. Så i snart ett halvår faktikst. Är väldigt tacksam över att Emzi och Joni drog med mig till bloggpriset och fick mig att lova att börja blogga jag med. Ni är så fina.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Har läst bloggar i många många år innan jag själv tog tag i skrivandet. Bra bloggar har alltid varit något jag uppskattat och beundrat, liksom också bloggare som lyckas vara sig själva i den ibland också så råa mediavärlden. Överlag tycker jag också makten bloggarna har i dagens samhälle är väldigt fascinerande.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Förälskade mig i är ett lite intressant ordval - började läsa regelbundet och väldigt intresserat funkar kanske bättre. Minns inte alls hur jag hittade min väg fram till bloggvärlden, men modebloggen Colour me ! var den blogg jag först fastande för. Har läst Ias blogg sen dess och gör det fortfarande, kring fyra år senare. Tjejen skriver verkligen bra, för att inte tala om alla härligt söta bilder. 

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Det är ju inte direkt länge sedan jag började blogga så tills vidare väcker de åtminstone inga större känslor i mig. Rätt så neutrala var de ju dessutom. Egentligen trodde jag ju nog inte på att jag faktiskt skulle lyckas fortsätta blogga så här länge och ännu mindre att jag skulle gilla det så mycket, så lite fint tycker jag det är att läsa hur allting började.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
På bloglovin följer jag för tillfället tjugotre olika bloggar. De alla läser jag nog mer eller mindre regelbundet och vid sidan om dem hoppar jag ofta in hit och dit och läser ett inlägg eller två eller tre och kanske möjligen ibland hittar en ny blogg att följa. 

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Tänker inte överbelasta mitt lilla huvud med någon procenträkning såhär i mitt natten, men en rätt så stor del är nog modebloggar. Dessutom finns där bland dem också någon mammablogg, fotoblogg och skönhetsblogg. Resten är dagboksbloggar som skrivs av vänner och folk jag känner, däribland till exempel min vän Frida.

7. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Har först nu på senaste tiden hittat också många fina finlandssvenska bloggar att läsa, men tidigare höll jag mig ganska starkt i utländska eller finskspråkiga varianter. Are you feeling fashionable? är också en finsk modeblogg jag följt i en liten evighet. Nadja som skriver är så söt och har härlig, personlig stil, väldigt olik min egen dock. Kanske det är just det som gör bloggen så intressant att följa. 

8. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Det här är en lite svårare fråga. Så svårt att säga vem som skulle vara lik mig. 

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Alla jag berättat om min blogg åt har varit väldigt positivt inställda och uppmuntrande. Jag har varit speciellt överraskad över hur gärna folk verkar läsa vad jag skriver och hur mycket till exempel mina föräldrar verkar få ut av att kunna följa med vad som händer i mitt liv. Har dessutom just mina vänner att tacka för en stor del av bloggens innehåll, från ideér till inlägg till fotografering.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Hur skall jag veta det? Inte direkt ett ämne man brukar diskutera om. Kommentera gärna kära vänner hurdan roll ni tycker jag har på mig bakom datorskärmen. 

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har nog inte funderat på det så värst aktivt. Anser nog att det ibland är rätt svårt, men jag tror både gränserna och mitt sätt att skriva börjar forma sig så småningom och allt kommer att bli lättare i och med att jag blir van vid hur och vad just jag skriver om här. 

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Alla har man ju sina gränser. Vissa grejer hör bara inte ut på internet. Jag skulle till exempel aldrig kunna tänka mig att skriva om kriser inom familjen eller liknande.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Säkert delvis. Gör inte vi alla det? Alla vill ju att ens blogg skall bli läst. Och alla vill få kommentarer. Helst positiva, uppmuntrande förstås. De får ju oss bloggare att orka fortsätta, åtminstone delvis. Men bloggandet är definitivt också så väldigt mycket annat också än bara det.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Man kan få en bild av hurdan personen kan vara. Om den bilden sedan är hundra procent sann i verkligheten är en annan sak. En blogg räcker nog inte till för att på riktigt lära känna någon. Det måste ske via ömsesidig kommunikation.

15. Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?

Har någon gång hälsat på någon bloggare vars blogg jag följt på stan och kanske bytt några ord, inte mer än det. Så om nu personens röst i fråga har varit som jag föreställt mig eller inte har nog varit den största förvåningen jag upplevt. 

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Inte så skadligt för dem själv tror jag.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Har tills vidare bara fått ljuvliga kommentarer av fint folk.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Inte vad jag kan komma på. Antar att jag nog skrivit saker på min egen blogg som jag kanske ångrar ännu någon gång om några år.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

För mig ser det kanske ut som datorberoende. Och internetberoende.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Jag hoppas ju det. Skulle vara så coolt att kunna säga att jag bloggat i två år. Just nu ser jag absolut ingen orsak varför jag skulle sluta, men man vet ju aldrig. Tidsbrist skulle säkert orsaken heta ifall det fanns en. Ifall jag faktiskt bloggar om två år hoppas jag verkligen att jag åtminstone har mognat lite till och skriver om ens lite andra ämnen. Och bättre också. 

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Definitivt. Bloggar påverkar redan nu människor överallt runtomkring världen på så många olika sätt att jag kan se framtiden bara påverkas ännu mer av dem. Att dela med sig av sitt liv i form av en dagbok som vem som helst får läsa är något som aldrig tidigare existerat.



22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

Aktivt skrivande, vilket efter gymnasiet lite dog ut. Är så glad över att få igång det igen. Också att bli bättre på fota är ett mål som bloggandet definitivt hjälper att nå. Och förstås att få dela med mig av mina tankar och mitt liv och se att någon verkligen kan tycka att det är intressant att läsa om. 

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Tack vare modebloggarna har jag funderat mycket på min egen stil och vad jag gillar och inte gillar. Också mod att våga prova på olika sorts kläder fast de kanske inte genast skulle kännas just rätta. Att läsa bloggar överlag tror jag har gjort mig mer medveten om vad som händer runtomkring mig. Jag har lärt mig mycket. 

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten:

Alla jag skulle nämna har redan blivit nämnda av någon annan eller svarat. Så jag låter de här bli mina sista ord. 

COVER IT UP

Jag har aldrig haft något större behov att ha en iphone. Jag är en nybliven, äkta apple-fan, men trots det har jag aldrig sett en iphone som något som jag bara måste ha. Nu är jag dock inte riktigt lika säker.

från weheartit

För det här iphone-skalet skulle jag kunna skaffa hela apparaten. Så snyggt.

Eller vad tycker ni?

DON'T LOOK BACK

Grävde lite i bildarkivet för att få något att pigga upp det här inlägget med och stötte på bilderna från vårt första maj firande. Hade alldeles glömt bort dem.

Idag bar jag blivit våt in i benmärgen tillsammans med två minst lika blöta ungar ute i ösregnet, fått höra och läsa många söta och ännu sötare ord, blivit smartare, sett på bra hockey, gjort stora framsteg som barnvakt och känt mig stolt, tagit andra stora steg, upplevt awkward moments på metron tillsammans med för gamla bekanta, lyssnat på One Direction medvetet för första gången i mitt liv och faktiskt tyckt om det. Ytterst fartfyllt som vanligt.

TODAY IS THE DAY

Idag har jag varit och dansat av mig på zumba på morgonen. Plockat vitsippor. Solat mitt ansikte. Shoppat tyll till våra fina brudklänningar till teatern. Ätit på mäkken. Planerat framtiden. Varit i bra sällskap. Ätit en isglass. Undrat när träden riktigt fått blad. Haft intensiva teaterträningar. Sytt. Gått hem genom Tölö sent på kvällen och beundrat tystnaden en torsdag kväll i centrum. Och den stilla sommarvärmen. Idag har varit en fin dag.

 Hoppas ni haft det lika fint.

TRAVELLING IN TIME

När jag nu så starkt sitter fast i mina bubblande resedrömmar och planer och dessutom inte har kommit mig att ta tag i kameran de senaste dagarna, kan jag ju gå tillbaka lite i tiden istället.

London. Vår helt fantastiska London-resa förra hösten. När jag bläddrade bland bilderna blev jag så fylld av goda minnen och längtan och alla möjliga andra fina känslor att jag tänkte spricka lite här och där. Sjukt hur sjukt fina resor vi har haft, min kära Kati och jag. Valde lite bilder att visa upp för er eftersom jag verkligen gillade outfitten jag bar då. För att inte tala om mitt hår. Varför kan det inte se ut så varje dag?

Sen har jag ju dessutom världens vackraste och chicaste vän också.

LITTLE THINGS THAT MAY CHANGE YOUR LIFE

Jag har just gjort någonting så galet att jag inte ens kan tro det är sant. Något så sjukt att jag inte förstår det själv. Så stort att det inte går att beskriva med någon känsla. Att det nästan inte finns känslor tillräckliga att känna eller ord tillräckligt stora att beskriva med. Det här är så inte min verklighet. Ingen verklighet alls egentligen. Det här är drömmar. Små tankar som inte skall vara något mer. Och plötsligt är de ändå min verklighet. Mina sjuka otroliga små barnsliga dagdrömmar är verklighet av största slag.

weheartit


Jag köpte just en enkelbiljett till Malaga.