WOFF

Allting är alltid en lång historia, men kort sagt flyttade en vän till mig in i våran lägenhet ett tag sedan. Nu bor vi fem personer i vår trerummare, jag äntligen ensam i mitt egna rum och två killar i vardera av de återstående. En av de brittiska killarna från mitt före detta jobb på baren som delar på ett av rummen ägde världens härligaste hund, Diesel. Otroligt söt, 9 mån gammal, äter allting han hittar och älskar att vara med människor. Så sjukt söt.

Men nu, efter många omvändningar och funderingar, gjordes beslutet att ge bort hunden till någon som verkligen har resurser/möjligheter/det bästa att ge hunden allt det bästa han kan få. Ett hus, en egen gård och även det bästa; en vän av samma djurslag. 

Trots att jag vet att han får det mycket bättre där än i våran lilla stadslägenhet med människor som hela tiden kommer och går och jobbar de mest mystiska tiderna, saknar jag honom verkligen. Det kändes smått tomt att komma hem en kväll och höra att han inte längre bor kvar hos oss. Men det viktigaste är att han får det bra.

LOOOOONG TIME!

Läääänge sen sist. En månad ganska exakt faktiskt. En månad, mer än någonsin förr i min egna blogghistoria. Well, åtminstone har jag också haft en bättre orsak än någonsin och ångrar ingenting, istället försöker jag bara få igång mitt bloggande igen. Efter en månad av många intressanta, spännande, nya, häftiga händelser. Jag försöker göra mitt bästa i att ge er de bästa delarna av allt det som gått!

 Och börjar rakt på sak med att berätta om mitt lilla Finlands-besök några veckor bakåt.

Väldigt onykter satt jag mig på tåget en tisdagskväll för att spendera en låååång och otroligt tråkig natt bland några sovande personer på Malaga flygfält innan mitt 06.00 flyg till det kära hemlandet. Att spela candy crush på telefonen tills batteriet dog, lacka naglarna och dricka Starbucks tills det rinner ut ur öronen är kanske rätt bra sätt att spendera den tidiga morgonen, men jag tänker verkligen inte göra om det.

 Nån gång efter 04.00 och en snabb in-checkning satt jag mig på golvet i den tomma hallen under en trappa för att kunna surffa en sista stund vid ett eluttag innan flyget. Tala om ett elektronik-samhälle.

Trött, bakis, men rätt glad, satt jag mina 5 långa timmar på flyget för att sedan möta en leende mamma på Helsingfors-Vanda flygfält och påbörja mina några dagar bland allt det fina och bekanta i min egna hemstad. Det var några häftiga dagar ni kommer att få höra allt om i de nästa inläggen - försöker att ta det lite snabbare än sist haha!