STILL ALIVE

Ja jag lever. Tro det eller ej. Men ganska på gränsen är det nog dock. Har just stigit in i min lägenhet första gången på fyra dagar och är så slut att jag kunde slockna precis här på fläcken. Älskar teater men nu har den nog nästan tagit död på mig.

Efter att på torsdag stigit på tåget mot Tammerfors sju på morgonen har jag skådespelat, regisserat, filmat, skrivit eller planerat teater ganska långt non-stop i fyra dagar. Fyra dagar. Jag har regisserat och filmat en video-monolog, spelat en ung tjej på pyjamasparty och en kort stund senare ung aktivistkille i enorm regnjacka, övat, övat och övat, haft två sjukt fina föreställningar och avslutat det bästa teaterveckoslutet och samtidigt hela min teaterkurs med att få så många vackra ord av alla fina människor jag fått spendera så många timmar tillsammans med det gångna året. Är så tacksam över allt.

Men nu är jag hemma, utmattad, trött och hungrig, men glad och ser verkligen fram emot den kommande veckan. Kommer att bli bland annat picknicks, små utomlandsresor, fina band och teaterföreställningar. Med andra kommer det att bli en finfin vecka.

SUPERNERVÖS DRAMALEDARE UNDERTECKNAR

Hjääälp. Vi har föreställning med barngruppen om... alldeles för få timmar. Tror jag är mer nervös än barnen. Och dessutom vet jag ju att det kommer att gå helt superbra och att tjejerna är helt suveräna och att vi har världens bästa pjäs. Men jag antar att det hör till att vara nervös som regissör.

ORDBOET

Var alltså här några veckor tillbaka med i en kortfilm för ett modersmålsprojekt som min bekant Jolin Slotte arbetar med. Det var helt sjuuukt roligt och filmen blev minst lika bra kom jag fram till när jag var och såg en råversion av den i fredags. Här några bilder från filmen, som jag absolut lägger upp när jag får den.








Film och foto av Emil och Artur Sallinen, Clutch-productions
andra skådespelare: Stella Laine, Emma Pemberton, Saara Mattsson, Malin Fagerström
smink: Stella Kurtén

TROTSALLT ÄR EN KÄNSLA

Så sa en vis man en gång. Han har så rätt.

Teaterföreningen Trotsallts ungdomsgrupps blogg kan man läsa här!

ETT LYCKAT VECKOSLUT I NÖTSKAL

Ja, om fredagen nu verkar lyckad kan man ju fråga sig, med tanke på föregående inlägg. Men senare på kvällen fick jag verkligen gott sällkap ganska långt ifrån, så det blev matlagande, film och mys. Så det var ju nog ingen dålig fredag trots allt, tvärtom.

Lördagen var minst sagt hektisk. Efter att det goda sällkapet hade lämnat mig och min premiär-panik ensamma igen, blev det först panik på riktigt. Och fast den paniken fortsatte långt in på genomgången före föreställningen, lyckades jag på något underligt vis fungera rätt bra i alla fall. Med tanke på all borttappad publik, ljus som inte fungerade och de alldeles för många människorna som blint litade på mig, måste jag säga att jag är rätt nöjd. Och stolt. Över barngruppen och över oss i min egen. Alla var så otroligt bra. Jag vet inte ens vad jag skall säga. Helt obeskrivligt.

När jag sedan senare satt med några vänner på Iguana i flera timmar och hade det så där allmänt bra som man brukar ha med dem kunde det bara kännas som en väldigt, väldigt bra dag.