LOS BOLICHES, FUENGIROLA, SPAIN

Ni vet säkert alla den där känslan när man går längs gatorna i någon ny stad i ett land man kanske aldrig varit i tidigare. När man ser på allt som är så fint, vackert och annorlunda att man bara skulle vilja lagra allt på minnet för att försäkra sig om att man bara inte glömmer ens en minsta lilla detalj? När man går förbi en vacker balkong, en söt trädgård eller ett lyxigt hus och tänker ”om jag bara skulle få bo där”? Just så känner jag precis hela tiden men den här gången är det inte bara drömmar. Den här gången är det där drömhuset mitt för åtminstone en liten stund.

Solen skiner från en blå, molnfri himmel och klockan är 18.53. Det är fortfarande söndag och jag sitter och skriver det här inlägget ute på min balkong uppe på femte våningen med vyn över hustak, gårdar och längst bakom dem en skymt av den glittrande Atlanten. Mitt hår är vått och jag är iklädd i bara en handduk efter att just ha varit och simmat i polen nere på min gård. Wait, what?
Precis. Det låter inte det minsta realistiskt men så är det. Extremt orealistiskt för en finländare som mig. Allt känns som någon sorts dröm, en fantasivärld som man går omkring och fantiserar sig leva i under sista kvällen av sin semestervecka i södern. Men nu är det så, att det här är just så verkligt som det bara kan bli och jag kan inte annat än se mig omkring och förundra mig över allt det här overkliga runtomkring mig.

Jag försökte fixa internet hem till mig tidigare i dag men lyckades inte få det att fungera. Därför skriver jag det här nu och postar först när jag hittar ett fungerande internet någonstans. Just nu är jag ändå så trött att jag allvarligt tror att jag kommer att somna här om jag inte tar mig till säng just exakt nu på sekunden så det får vänta tills i morgon. Men då blir det en ny dag och hoppeligen mycket mer energi och då jag skall försöka få till stånd lite konkretare grejs från min resa så långt upp på bloggen också. Och ja, definitivt visa er hur jag bor!