
Känns som så länge fast det gått så fort. I dag har jag blivit brun. Inte röd, brun. För första gången i mitt liv kan jag använda den termen om mitt utseende. Just nu sitter jag på ett brittiskt café där jag fick välkomsthälsningen "oh hello wifi-girl" när jag steg in. Det var rätt så roligt. Just nu har jag ont i magen och mår lite sådär. Hoppas innerligt att jag inte lyckats skaffa mig någon magbakterie, vilket ju nog inte skulle vara så konstigt med tanke på temperaturen och vad jag ätit. Men den kommer väl i något skede i ett nytt land i alla fall. Jag har också lite hemlängtan. Eller inte längtan hem, men längtan efter alla där hemma. Men den kommer alltid i något skede den med och det är bara att köra på. Det blir lättare. För varje dag. Just nu har jag absolut ingenting annat att säga. Ja, förutom att mamma och pappa, jag vet att ni läser så ring inte i panik mitt i natten, jag lever nu och jag dör inte heller fast jag saknar eller har ont i magen. It's just life. Kan jag leva med det kan ni också.
Och innan jag säger god natt vill jag bara skicka er alla där hemma en stor KRAM och säga att jag saknar er. Hoppas ni har det bra.
3 kommentarer:
toi viinilasi....... enää 46 päivää. KRAM
Toi viinilasi... ja vatsa kipeä. Jäks jäks jäkätijää..
Äiti vaikken koe että tarvii selitellä tilasin sen kyllä ennen vatsakipua kuten päätellä saattaa. Katilla on paljon parempi asenne!
Skicka en kommentar