WOFF

Allting är alltid en lång historia, men kort sagt flyttade en vän till mig in i våran lägenhet ett tag sedan. Nu bor vi fem personer i vår trerummare, jag äntligen ensam i mitt egna rum och två killar i vardera av de återstående. En av de brittiska killarna från mitt före detta jobb på baren som delar på ett av rummen ägde världens härligaste hund, Diesel. Otroligt söt, 9 mån gammal, äter allting han hittar och älskar att vara med människor. Så sjukt söt.

Men nu, efter många omvändningar och funderingar, gjordes beslutet att ge bort hunden till någon som verkligen har resurser/möjligheter/det bästa att ge hunden allt det bästa han kan få. Ett hus, en egen gård och även det bästa; en vän av samma djurslag. 

Trots att jag vet att han får det mycket bättre där än i våran lilla stadslägenhet med människor som hela tiden kommer och går och jobbar de mest mystiska tiderna, saknar jag honom verkligen. Det kändes smått tomt att komma hem en kväll och höra att han inte längre bor kvar hos oss. Men det viktigaste är att han får det bra.