Ett vackert citat av Douglas Adams som kändes ganska sådär perfekt beskriva mitt liv för tillfället. Mitt liv här och nu. Precis nu, i alla dessa små stunder då jag promenerar till jobbet i gryningen på alla de tomma gatorna i den här lilla staden och tänker på hur rätt det känns. När jag sitter ute på terrassen i mörkret under en klar stjärnhimmel och lyssnar till vågorna jag kan höra slå mot stranden. När jag vaknar upp om morgnarna och går och lägger mig om kvällarna och allt bara känns så lugnt och fridfullt. Så möjligt. Liksom att inget ont riktigt på samma sätt kan nå en här. Att varje soluppgång är lika ljus, ger lika mycket hopp och styrka som den föregående. Och att vad än som händer och vad än jag någonsin bestämmer mig för att göra är där alltid en ny dag, en ny soluppgång, och en ny chans att ta tag i. Och jag är här och nu och precis som jag är och ser alla de där chanserna, möjligheterna, jag aldrig vågat öppna ögonen för förut och allt är just sådär ljust, klart och obegränsat som allt alltid borde vara.
Bara några tankar här. Ha en skön start på veckan allihopa! Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar