MIÉRCOLES

Onsdag.

Ni skall inte tro att alla mina morgonmål alltid ser så här lyxiga ut. Ibland blir jag bara inspirerad och fixar ihop något lite extra, som till exempel färsk ananas som i går. Något så sjukt gott. Alla morgnar då jag sätter i mig bara en banan, flingor rakt från paketet eller bröd utan pålägg har jag av någon konstig orsak ingen inspiration att ta tag i kameran…




Jag började dagen med att sova länge och den fortsatte sedan precis lika lugnt med solande vid poolen. Hittade i någon brittisk veckotidning en must-have produkt – ett nagellackborttagningsmedel med inbyggd svamp man bara doppar fingrarna i och vips borde allt bara borta. Om jag bara skulle lyckas hitta det någonstans.



Några timmar orkade jag ligga vid poolen varefter jag fortsatte i princip helt samma aktivitet inomhus på soffan framför något reality-program. Och lackade naglarna. Med andra ord ytterst aktivt.


Dagens största händelse var definitivt 8 stycken ögonfransar som fastnade på mina fingrar alla samtidigt.


Efter de här spännande händelserna tog jag på mig något lite mer täckande än en bikini, tog mitt pick och pack och gick ut i sena kvällssolen för en liten promenad längs med stranden.



Det är jätte trevligt att bara vandra bland människomassorna och titta på allt som händer runt omkring en. För att inte tala om den varje gång lika gripande solnedgången.


Här är nu så sjukt varmt att temperaturen inte ens på natten sjunker i närheten av 20 grader. Speciellt i går kväll kändes det som att solnedgången inte gjorde någon skillnad förutom att den heta solen försvann. Lika svettigt var det fortfarande.


En bilbana vid stranden fick mig att sakna några stycken barn.

RAPUNZEL - OR NOT

Ett flätsystem jag försökte förverkliga till stranden en dag i veckan. Var halvnöjd - såg bra ut från ena sidan men andra var en katastrof. Om jag skulle lyckas fläta en fransk fläta runt hela huvudet som jag skulle vilja, skulle håret inte bara hållas ur vägen hela dagen, men också lätt kunna skyddas från solen. Kanske om ett, två eller trettio försök. 

WHEN THE SUN GOES DOWN

I går när jag lämnat caféet på kvällen och promenerade hem längs med strandgatan fick jag plötsligt lust att ta en sväng till stranden för att ta lite bilder.


Jag bara älskar söderns stränder om kvällarna, det totala mörkret och alla ljus från hus och gator som lyser upp alla kilometrar av strand och speglar sig på vattenytan. Det påminner om barndomen och alla södernresor med familjen, hur vi alltid promenerade hem från en sen middag och stannade vid någon glassbar eller liten butik för att köpa vykort att skicka hem. Värmen, lugnet och stämningen.


Så jag gick ut i sanden som för en gång skull inte var brännhet, utan härligt kylig och lätt mellan tårna. Jag gick ut på vågbrytaren där jag var mitt ibland en massa fiskare med sina spön och söta par mitt i sina romantiska sessioner. Lite mysigt bara. Och allt såg just precis så fint ut som jag tänkt mig.



Sen gick jag hem barfota längs med stranden och fotade allt intressant som kom emot. En lysande sandskulptur, vårt älskade hotell från i våras, det lugna vattnet. Och testade på typ alla olika inställningar min kamera har och hade roligt.


När jag kom hem till min port och såg den lysande skylten till baren bredvid blev jag också lite upplyst. Inte för att det egentligen gör någon skillnad, men förstår bara inte hur jag inte tänkt på det tidigare. På de alltid stängda dörrarna. På att det inte finns några fönster eller reklamer förutom regnbågen på väggen. Nu kan jag sluta förundra mig över den mystiska baren.

LUNES

Måndag.

Jag vaknade till solsken. Som vanligt. Mådde bra och var pigg efter tio timmars sömn. Gårdagskvällens ton var som bortblåst. Ibland skall man bara sova.



Så här klädd styrde jag stegen mot läkarmottagningen och några allergisprutor dagen till ära.


Och fotade min balkong från gatan.




Före behandlingen satt jag ändå ner mig för en snabb spansk frukost på ett cafe. Kaffe och rostad baguett med tomat och oliv olja. Rekommenderas!


Och sedan en träff med min trevliga allergiläkare. Han var super bra och jag fick mina sprutor, men nog skall men väl få vad man vill för 150 euro också tycker jag. Satt i väntrummet och läste en tidning med villor vid kusten till salu. Typ 50 rum och kök för 3,9 miljoner.




Efter åt träffade jag moster och vi fixade en hel del grejer, köpte nyttiga produkter från en fantastiskt billig, kinesisk butik med allt man någonsin kan behöva och tog sedan en lätt lunch på en restaurang. Om ni undrar åt jag en sallad av rostad paprika. Rekommenderas!



Så vad var det för nyttigheter jag hittade? Myggbettssalva - äntligen. Och alltid trogra Bepanthen för läppar och annat. Och en DISKBORSTE! Samt häfte, sax och nagellack. De fyra sista kostade sammanlagt 2,70. Rätt hyfsat tycker jag.


Hemma tittade jag på reality TV en stund. Jag hittade en TV-kanal som visar en hel del amerikanska program odubbade, härligt. Reklampauserna är rätt coola här, kommer sällan men är sedan av minst tre stycken finländska versioners längd, dvs enligt min mosters räkningar 11 minuter. Rätt praktiskt då man vill duscha, föra ut skräpen eller fixa mat.


Och så bytte jag kläder och steg ut genom dörren, gick till ett nytt och fräscht café vid stranden och här sitter jag fortfarande. Dock med 22% kvar av mitt batteri på datorn, så inte så länge till vill säga.

Ha en skön måndagskväll!

ONE WEEK

Jag har varit här i en vecka. 

Känns som så länge fast det gått så fort. I dag har jag blivit brun. Inte röd, brun. För första gången i mitt liv kan jag använda den termen om mitt utseende. Just nu sitter jag på ett brittiskt café där jag fick välkomsthälsningen "oh hello wifi-girl" när jag steg in. Det var rätt så roligt. Just nu har jag ont i magen och mår lite sådär. Hoppas innerligt att jag inte lyckats skaffa mig någon magbakterie, vilket ju nog inte skulle vara så konstigt med tanke på temperaturen och vad jag ätit. Men den kommer väl i något skede i ett nytt land i alla fall. Jag har också lite hemlängtan. Eller inte längtan hem, men längtan efter alla där hemma. Men den kommer alltid i något skede den med och det är bara att köra på. Det blir lättare. För varje dag. Just nu har jag absolut ingenting annat att säga. Ja, förutom att mamma och pappa, jag vet att ni läser så ring inte i panik mitt i natten, jag lever nu och jag dör inte heller fast jag saknar eller har ont i magen. It's just life. Kan jag leva med det kan ni också.

Och innan jag säger god natt vill jag bara skicka er alla där hemma en stor KRAM och säga att jag saknar er. Hoppas ni har det bra.

EN SHOPAHOLICS BEKÄNNELSER

Men nu, för att lätta på stämningen lite efter så här djupa funderingar, tänker jag visa er vad jag gjorde i går kväll! Ja, i form av inköp. Vad jag skulle göra var att gå och köpa mig några billiga nagellack och kanske sätta mig ner någonstans för att följa med lördagskvällen på lite avstånd. Vad det sen egentligen blev var en shoppingrunda genom hela centrum till andra sidan stan och tillbaka längs med stranden och alla små söta butiker där. Det vill säga alldeles för många söta inköp också. Om jag fortsätter så här måste jag åtminstone skaffa mig ett jobb.

Ute på stan reagerade jag en kväll som denna speciellt på tre intressanta saker.
Nummer ett är det otroligt mycket folk överallt. När man jämför med hur det var när vi var här i våras utanför turisttiden känns det nästan inte ens som samma ställe. Britter, finnar, svenskar, spanjorer, danskar, ja alltihopa på ett ställe.

Som nummer två reagerade jag på barnen. Klockan halv tio var det ännu fullt med barn överallt, allt från 1-åringar uppåt och av alla nationaliteter. Där är svaret på varför det är så tyst överallt ännu nio på morgonen och varför allt, också frukostrestauranger, öppnar först kring tio. Alla vakar sent och sover länge, inklusive de minsta i familjen.

Som tredje intressanta grej förstår jag nu varför spanska klädbutiker bara är så överlägset bäst. Spanjorer har otroligt bra smak när det gäller kläder. Alla unga spanjorer på gatorna ser otroligt bra ut och alla verkar ha en personlig, snygg klädstil. Är det sedan just för att butikerna säljer snygga kläder som de används eller tvärtom bryr jag mig inte om, men jag blir bara så fascinerad av att se alla speciella skor, coola byxor och snygga linnen användas så modigt och intressant. Lite av den här stilen till Finland, tack!

Men nu, äntligen tänker säkert många, till vad jag skulle visa. Vad jag köpte.


Först då nagellacken. Det jag från början skulle ha. Ett neon-orange och ett vitt för att mitt gamla bestämde sig för att förstöras under flyget hit. Båda 1euro styck från samma butik som läppstiftet jag köpte tidigare.



Från samma butik hittade jag också ett annat par snygga solglasögon. Lite som mina jag glömde hemma men snyggare. För 4,99. Hehe, märkte inte mitt sömniga morgonansikte förrän nu.


En ursnygg mönstrad duk för 6euro från en härlig butik vid stranden. Jag kunde ha köpt typ tio stycken dukar därifrån men tog mig själv i kragen och bestämde att en kanske nog ändå räcker tills vidare.


Som sist fick jag också med mig en armé-mönstrad lippis. Just med tanke på kombinationen sol och mitt röda hår skall jag från och med nu med all makt försöka skydda det under dagarna. Med duk eller hatt. Hattens kostade mig också 6euro.

Så speciellt dyra kan man ju inte kalla mina inköp och jag är fruktansvärt nöjd med varenda av dem, men ändå är det en liten sparar-Stefanie inuti mitt huvud som mumlar något om takten pengarna försvinner från mitt konto. Men äsch, tills vidare säger jag bara ssssh!

Nu önskar jag er en bra dag och styr mina steg mot stranden! Höres!

ett litet ps. Pontus, om du läser det här beklagar jag verkligen lite extra för centreringen av texten. Tycker till och med själv att det här blev lite svårläst ;) 

BURY ME IN THE SAND

God morgon igen!
I går gick dagen i huvudsak som planerat på beachen och i vattnet. Vågorna var äntligen lite mindre så det gick äntligen att på riktigt simma och njuta av vattnet. Det var nästan som att man bara skulle vilja stanna där. Men vad gör man egentligen på stranden i fem timmar för sig själv?



För det mesta ligger jag och studerar allt som händer runtomkring mig. En massa barnfamiljer med söta små spanska ungar som springer omkring och får alla på hundra meters avstånd att le oberoende vad deras feelis är för tillfället. Röda britter i alla åldrar som steker sig så det bara fräser på hyn. Snygga turistande unga par från alla världens länder som hånglas och smeks och skrattar och är sådär allmänt äckligt förälskade.

När jag sett tillräckligt har jag tagit tag i min bok jag läser för tillfället. VOGUE Beauty. Kanske inte den mest fantastiska läsupplevelsen, men en riktigt bra bok om allt viktigt och mindre viktigt en tjej kan behöva veta om hon vill kunna visa upp sig ännu om 30 år. Så där satt jag, i min bikini i min solstol för tredje timmen i sträck, och läste om hur solens UV-strålning ger mig rynkor, orsakar hudcancer och förstör mitt hår. Jaha. Senare samma dag kom jag hem och såg på mitt fräkniga, leende ansikte i spegeln. På mina, för typ första gången i mitt liv, ljusbruna, jämna ben och armar som ännu för en vecka sedan var prickiga av exem. Då kunde jag inte låta bli att fundera, om inte allting kanske ändå är relativt? Någon gång kan det kanske vara viktigare att må bra just nu än till och med att vara rädd för hudcancer.



Såna tankar har jag för tillfället. Och det är bara en bråkdel av vad allt som egentligen väcks. Man hinner tänka rätt mycket här och det är okej, jag var förberedd och visste att det hör till. Och jag hoppas, önskar och vet att det också kommer att leda någonstans. Till det är det speciellt bra att ha en blogg där man kan skriva av sig.

HEMMA HOS STEFANIE

Nu har mitt boende i Spanien presenterats mer än grundligt så jag blev inspirerad att lägga upp lite bilder också från hur jag har det hemma i Finland. Tog bilderna precis innan jag åkte i väg när lägenheten var mer städad än den någonsin varit under de 1,5 åren jag bott där. Det nog också mest för min kommande husvakts skull (som också är ägare till alla tusen lådor och påsar som erövrar mina 20 kvadratmeter). Men nu in med lite Finland bland alla soliga gator!

BUENOS DÍAS!

En liten god morgon-hälsning från Café Lorena. Gårdagen gick i ganska lugna banor med mycket cafésittande, matshoppande och städande. Äntligen har jag fått inskaffat allt det viktigaste för att leva i en ny lägenhet - som diskmedel och tvättmedel - så nu börjar det kännas som att man kan börja leva normalt med det mesta man behöver. Kan ni dock tänka er hur svårt det här kan vara att få tag på en diskborste? Helt otroligt. Tydligen kör inte människorna här med sånt utan använder disktrasa istället. Så jag gav till slut upp och tog den linjen jag med. Nu har jag åtminstone rena kärl igen. Jag har btw aldrig tänkt att jag skulle vara en speciellt krävande person i fråga om renhet, men här har jag märkt att jag kanske tagit lite fel på den punkten. Jag fick inte överhuvudtaget något lugn innan jag själv städat hela köket och diskat alla kärl eftersom det kändes så otroligt ofräscht att inte veta vem som använt dom senast. Jag. Otroligt.

Vad jag babblar. Har så lust att skriva och berätta om allt och alla att det inte är klokt. Snart börjar jag säkert berätta om den vita, lilla hunden som sitter bredvid mig här på cafét och tittar på mig med sina hundvalpsögon. Ja, tillbaka till den lilla god morgon-hälsningen.

Den här dagen ser ut att bli en perfekt beach day, solen skiner från en molnfri himmel fast klockan först är halv elva. Eller först och först. Men i dag skall jag alltså ta mig till stranden genast efter att fått upp mig från den här stolen och gått hem, fått på mig mina skyddsfaktorer och käkat lite frukost.
Så playa, here I come!


Fantastiskt, jag lyckades ålderdomligt skicka över en bild per bluetooth från min telefon till datorn. Använder min gamla telefon här tillsammans med mitt spanien-nummer och den har faktiskt en helt relativt bra kamera. Så det är kul att kunna utnyttja den då jag inte bär med mig min kamera. Bildkvaliteten är förstås inget att hurra för precis, men i alla fall.

EN CASA DE STEFANIE PARTE DOS

Då är det väl dags för en liten presentation av den om möjligt ännu bättre delen av mitt hem, det vill säga utsidan, poolområdet och gården, eller djungeln, som man också kan kalla det.



Synen både när man stiger ut från trappan eller in genom porten från gatan beskrivs närmast av det engelska ordet breathtaking. Som en liten, mysig, välskött djungel av olika blommor, växter, träd, färger och material. Från stengolv till vackra metallportar, färgglada väggar och korallfärgad växtlighet. Dessutom har jag en lite mystisk bar riktigt intill min port på gården som är öppen bara nattetid bakom stängda dörrar, så jag har tills vidare nog hellre låtit bli att utforska den närmare. Bredvid baren öppnar sig ändå en låst port till bakgården.



Baksidan av huset är av ett lite enklare format än den fullsatta framgården. Mycket grön välskött gräsmatta och vackra buskar med blommor i olika färger i längs med muren.


Från den egentliga bakgården får man ännu en gång använda sin nyckel för att komma in till poolen. På den sidan möts man först av en liten söt byggnad och en mysig, bland växtligheten gömd, dusch och ser sedan framför sig det blåa, fräscha vattnet i en väldigt rymlig simbassäng som man bra kan simma längder i och till och med hoppa i tack vare 2,5meters djupet i ena ändan.

Så mycket annat finns det väl inte att säga om mitt hem tills vidare. Nu har ni sett både insidan och utsidan och nu finns det bara kvar att se hur livet innanför portarna tar sig an. Håller er uppdaterad!