hårigt

I morgon skall jag till frissan. Det är så skönt att inte längre behöva vara rädd över att kanske se ut som en pudel eller ett lejon när man ser sig i spegeln efter att saxen gjort sitt. Det är väldigt skönt att ha en egen frissa att gå till, en som vet precis vad just jag vill ha och som talar med och till mig. När man har en sådan frissa vågar man också komma med idéer, också galna, som att färga sitt hår rött efter en livstid som blond.

Den här gången skall jag nog ändå inte satsa på några radikala förändringar, är rätt så nöjd med mitt hår som det är just nu. Bara lite mera färg och lite klipp i topparna. Alltid före jag skall sätta mig i frissans heta stol brukar jag ändå gå igenom alla världens hårstilar och drömma om de konstigaste frisyrerna. Bara för att jag kan. Bara för att jag i princip kan göra precis vad jag vill med mitt hår.

Jag vet att det väl egentligen är hemskt och förbjudet att älska 80-tals hår. Jag vet. Men jag bara gör det i alla fall. Just de där vilda rockiga lockarna. Jag har nån grej för lockar, jag vet det också. Som SATC-freak är speciellt Carries hår något jag alltid har beundrat. Genom alla säsonger är hennes hår bara så sjukt fint.