ON TRACK

Den här dagen hör till de där som man bara önskar att redan skulle ta slut. Och klockan är inte ens tre än.

Egentligen började min dag med att jag skrev på några förhandsuppgifter jag totalt glömt att göra för det kommande teaterveckoslutet från nio tiden igår kväll till tre imorse. Ja, jag fick dem gjorda, men det var nog lätt sagt tortyr det. Efter att ha sovit typ två timmar natten innan är tortyr just precis det rätta ordet.

Efter att ha blivit väckt av grannens spikande på andra sidan väggen har jag idag bl.a. öppnat ett ”tyvärr hör du inte till de 23 personer som kommit vidare till II skedet” -brev från Teaterhögskolan, diskat en veckas disk badandes i självömkan över att jag aldrig kommer att bli någonting, packat på fem minuter och rusat till spåran i det här höstiga ovädret för att hinna till Pendolinon som visade sig vara en halv timme försenat. Igen. Nå, Pendolino byttes ut mot något som ser ut att ha sitt urpsrung på 1800-talet, så nu sitter jag i en iskall antik tågvagn utan internet eller någonting annat hellet för den delen. Mina fingrar känns som istappar men det är lite väl svårt att skriva det här med läderhandskar.

Jag hade räknat med internet som tidsfördriv under de kommande timmarna och tog därför inte med mig ens en bok. Men när jag nu inte har internet tänkte jag det skulle vara perfect att gråta och titta på bilder från Spanien jag så brinnande velat kolla igenom nu när jag äntligen fått dem. Men men. Blev minneskortet inte där på min säng i alla fall. Nää kom igen. Det här blir tidernas roligaste tågresa.


För att göra det här annars så deprimerande inlägget lite trevligare är alla de här vackra och inspirerande sommarbilderna från weheartit