PLAZA MAYOR

I går efter att jag tagit en sväng via lägenheten för att lämna datorn bestämde jag mig plötsligt för att jag ville åka tåg. Jag hade dock ingen aning om vart jag ville åka så jag bara gick till tågstationen och ställde mig framför biljettautomaten, såg på listan av stationsnamn på skärmen framför mig, stängde ögonen och pekade ut någonting, kollade vad det var och var riktigt nöjd med resultatet. Så jag satt in 1,90 och fick en biljett till Plaza Mayor.


Jag hade aldrig tidigare varit där men jag hade hört mycket om Plaza Mayor. Det är alltså frågan om ett sorts köpcentrum, utomhus, som egentligen är lite som en egen liten stad. Precis utanför Malaga mitt i princip ingenting, innanför vackra färggranna murar fanns en hel massa palmer, fontäner, restauranger och framför allt – butiker.



Genast när jag steg in genom portarna möttes jag av ett litet torg kantat av tiotals lime-träd fulla av frukt. Hade lust att plocka åt mig några och ta med mig hem.






Jag gick till en början bara omkring och såg mig omkring – jag hade ju inte en blekaste aning om vad allt som fanns gömt innanför portarna. Omringad av hus i söta färger, härliga små balkonger med blommor och ja, vatten i alla former. Fontäner i olika höjder, former och stilar, vattenfall och små kranar hit och dit. Men seriöst, behöver man verkligen lägga en skylt i varenda en av dem om att det inte är frågan om dricksvatten? Även i något som mest såg ut som en pool.




Jag fortsatte gå och beundra omgivningen, tittade in i några butiker och köpte kanske något litet på rea i H&M. Plaza Mayor ligger precis intill Malaga flygfält och det var ganska coolt att kolla in alla flygplan som flög precis ovanför otroligt lågt nere. Oljudet var dock också ganska otroligt.




Efter att jag gått runt hela det enorma området och sett det mesta var klockan rätt så mycket och jag var vrålhungrig så innan jag tog tåget hem satt jag mig ner i Burger King, åt en sallad och kollade på alla barn som lekte i restaurangens lekställe. Blev lite nostalgisk när det på pricken liknade det McDonald’s hade på de gamla goda tiderna då jag firade mina födelsedagar i rutschbanorna man alltid fick små elektriska stötar av. Usch vad man håller på att bli gammal.