7. KLAGA PÅ ETT CAFÉ

Ja, vad annat finns det att säga än att jag för första gången i mitt liv faktiskt gick fram till disken på ett café och klagade över mitt glas som inte sett en diskborste eller –maskin på en tid. Den mängden mun avtryck och läppstift på ett glas skulle definitivt ha varit mer än äckligt att lämna onoterat, men det var ändå första gången jag någonsin gjort det. Och lyckades dessutom se bestämd och sur ut - åtminstone i två sekunder innan leendet och ”de nada, de nada”. Typiskt mig.




Så, en vecka av uppgifter klarad, med mer eller mindre livet i behåll. Jag fortsätter förstås med min mission lika strongt som hittills, men kommer troligtvis inte att uppdaterade det här på bloggen lika regelbundet. Om ni ändå är intresserade av hur processen går vidare kan jag förstås hålla er uppdaterade med jämna mellanrum. Någon typ av sammandrag måste jag väl oberoende få till stånd när mina 63 dagar väl är avklarade. Fingrarna i kors att jag klarar det!