Jag tycker själv att år 2009 var ett väldigt bra år i hår-väg. Gymnasiet ändrade definitivt mycket mig som person och det syns tydligt också i håret. Kämpandet för längden fortsatte med ytterst positiva resultat och i slutet av året kunde det faktiskt redan nästan kallas långt. Längden på pannluggen var sedan en sak för sig. När den inte var för lång och kletade sig över ögonen, spretade den åt alla världens håll samtidigt och inget eller ingen kunde få den att lyda. Jag hade provat allt – sned lugg, rak, tjock, tunn, skarp – inom de senaste två åren och inget kändes längre riktigt bra. Så jag började fundera över att låta den växa lång med resten av håret, men hade alla skrämmande minnen från lågstadietiderna klart framför ögonen och tanken att gå igenom allt en gång till var minst sagt skrämmande.
Pannluggens tid var heller då inte ens nära på över - den sneda, lite råddiga luggen fick stanna också genom alla stora händelser av år 2010. Gammeldans, 18-års fester och andra happenings upplevdes i mycket varierande frisyrer, vissa snyggare än andra, och speciellt nu när jag i efterhand ser allt på bild syns det tydligt hur mycket jag var i behov an en förändring.
Och förändring blev det också, inte bara riktigt ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar