Som sagt var den här utfärden väldigt oplanerad så efter att jag stigit av tåget började jag bara gå framåt utan att ha en aning om var jag var eller vart jag var på väg. Under min månad här har jag ändå lärt mig att just de här små resorna brukar bli de bästa - för mycket planering förstör den där pirrande känslan om äventyr och är det inte därför jag är här? För äventyr.
Efter kring femton minuter i den här nya staden visste jag att åtminstone en av mina förhandskunskaper verkligen stämde – spanska var nog helt tydligt språket man hörde minst i Torremolinos. Engelska, svenska, finska, danska, norska och tyska var betydligt mycket populärare. Inte en chans att öva sin spanska där när varenda försäljare automatiskt talade engelska.
Jag gick ganska länge längs med något jag antar var stadens huvudgata. Jag var lite fascinerad över hur grönt det var överallt – planterat, fixat och vårdat. Här ser man bara en palm här och där och det lilla gröna som finns kan man se en glimt av innanför stängda portar på någon gård, inga oaser mitt i centrum som i Torre. Men jag antar att den där turistmängden är svaret på den här skillnaden också.
Efter att jag gått en bit råkade jag plötsligt hitta mig själv på en stor utsiktsbalkong med vyn över den oändliga stranden, havet och staden överlag. Det var helt fenomenalt, jag kunde ha stått där hur länge som helst om jag inte hade haft en liter svett rinnandes längs med ryggen. Sjukt att här fortfarande är 28 grader om dagarna, fast som tur blir det nu ändå betydligt mycket svalare när solen väl gått ner.
Torremolinos är till skillnad från Fuengirola byggt i bergen så hela staden är i princip bara små vägar åt olika håll, gränder och trappor. O ja, trappor. Skulle vara kul att veta hur hiskeligt många trappsteg jag steg och gick ner den dagen. Inte helt för få kan jag säga er. Alla små turistshops, restauranger och caféer var dock ganska söta runtomkring dem. Tyvärr var den talande papegojan i läderbutiken inte till salu.
Så jag gick alla hundratals trappsteg ner till stranden och fortsatte gå längs med vattnet förundrad än en gång över hur mycket man satsat på växtligheten också där. Fontäner, vattenfall, små dammar, palmer och blommor fanns överallt, mitt i sanden, omringade strandbarerna och nära på attackerade solstolarna också.
När jag tyckte att jag sett tillräckligt tog jag mig tillbaka upp till centrum och behövde verkligen en sittpaus, till vilket en frozen yoghurt-bar dög bättre än bra. De finns överallt här. Jag tittade också in i några butiker och fick med mig några småsaker också innan jag måste börja ta mig tillbaka till stationen för att vända blicken hemåt.
Det är otroligt så annorlunda två städer så nära varandra kan vara. Här i Fuengirola syns det att folk faktiskt bor här medan Torremolinos så starkt är invaderat av turister att det är just precis vad det är – en überturistort - med allt det nu sen innebär. Jag gillade ändå Torremolinos, verkligen, men på ett annat sätt än jag gillar det här. Torremolinos är ett ställe dit man gärna åker på en veckas solsemester (för längre än det behöver man nog träna sin kondition i förväg) men att bo där en längre tid – nej tack. För det är nog Fuengirola fortfarande nummer ett när det gäller solkusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar