lördag, december 15

GOING HOME


Sitter just nu på flyget hem mot Finland. Någonstans ovanför allt hav, med flygplansfönstren vita av frost och med en iskall solnedgång utanför. Måste bli van vid mörkret dag och natt igen efter allt solsken. Känns tomt, konstigt och när jag tänker tillbaka på allt jag lämnade gör det så ont att jag hellre låter bli. Men otroligt nog är allt rätt okej ändå. Trots allt. Har dock haft kanske den sjukaste morgonen någonsin.

Mitt flyg till Helsingfors skulle stiga 11.05. Klockan 10 blir jag väckt av min vän som sov över hos mig och får en liten hjärtattack när jag förstår att jag, trots alla tre väckarklockor, inte vaknat. Jag var dödssäker på att jag aldrig skulle hinna till planet men som tur tur tur har jag en härlig vän som kämpade på, tog tag i situationen och höll min panik under kontroll. Som tur var allt i princip färdigt packat, bara några ynkliga lösgrejs slängdes ner i handbagaget innan jag ringde oss en taxi och innan jag ens fattat situationen satt vi i en taxi på väg mot Malaga flygfält. Jag med de värsta bilderna snurrande i ögonen. Efter en (som tur) väldigt snabb taxiresa med (som tur) en lugnande vän vid min sida sprang vi genom flygfältet fram till första bästa check-in disk där betjänten skrattade mig rakt i ansiktet med orden att check-in för flyget till Helsingfors hade stängt för evigheter sedan. Men som tur finns det fina människor och efter att alla låtit mig gå förbi dem i kön stod jag framför några män som ringde upp planet och fixade mitt bagage in-checkat på nolltid, gav mig ett boardingpass och skickade till säkerhetskontrollen. Och jag hade faktiskt den bästa turen i hela världen. Tack vare snöstormen i Finland var planet 45min försenat och när jag stod vid porten hade bestigningen inte ens börjat. Så vad gjorde jag? Jo, satt mig ner på bänken vid sidan om och började gråta hysteriskt utan att kunna sluta. Jag grät hela vägen in i planet och var så messed up att en flygvärdinna gav mig gratis vattenflaskor och näsdukar.

En sådan historia. En upplevelse i sig förstås, men aldrig, aldrig igen. Tack.

1 kommentar:

Steffi sa...

Thank u! :) always nice to hear!