tisdag, augusti 14

IT'S JUST MATERIAL

Såhär känns livet utan plånbok. 

Tomt. Dystert. Overkligt. Som att jag mist en vän. När jag i dag på dagen förstod att den var borta såg jag lika tydligt som min tomma väska framför mig kassan i butiken kvällen innan när jag stod och packade ner mitt stuff i väskan med min plånbok bredvid mig. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den, tänkte jag. Men nej.

Efter det började den otroligaste rumban någonsin med telefonsamtal hit och dit, hittegodsbyrån, Kampens köpcentrum, Lidls kundservice, men ingen hade hört eller sett fläcken av den. Den var borta. För gått. Och jag satt och grät framför Kampens metrostation tills jag samlade mig, gick in genom dörren till FPA och började där. Nytt kela-kort, nya bankkort, nytt allt.

Hela dagen gick jag och funderade över vad allt som försvann tillsammans med den människan som tog min underbara ormskinsmönstrade plånbok från kassan i Lidl. Alla mina kort. Alla. Körkortet. Studiekortet. Stamkundskortet till Fotoyks. Mina 8 slantar jag bar omkring på som cash. En laminerad fyrklöver jag hittade en gång för fyra år sedan. Den här gången hade den nog tyvärr inte så mycket lycka med sig. Mest av allt sörjer jag ändå själva plånboken. Jag älskade den. Den var ingenting värd i pengar och jag hann inte ens ha den länge, men jag älskade den. Det är så svårt att hitta den perfekta plånboken med den kändes som just den rätta. Och nu är den också borta.

IMG_86292

Men trots allt, hur jobbigt den än känns att tappa en av sina viktigaste ägodelar, hur mycket jobb man får göra för att fixa till det och att man samtidigt mister något som kanske inte går att ersätta, är det ändå bara materia. Det är bara saker. En plånbok förändrar inga liv och det kommer nya. Inte kanske likadana, men nya. En stulen plånbok är bara en stulen plånbok. Inget mera.


När jag gick ut från polisstationen i eftermiddags efter att ha suttit i en timme och gjort brottsanmälan om stölden gick jag längs gatorna i Böle med ett leende på läpparna. En timme med en ung, snygg och trevlig polisman som säger saker som nå, nu har du åtminstone en väldigt bra orsak att gå och shoppa ny plånbok är ju faktiskt nästan värd en ynklig plånbok.

3 kommentarer:

Frida sa...

Awwh. Men tack och lov för snygga, snälla poliser!

Emzi sa...

Snygga och snälla poliser är ju bäst!

Steffi sa...

ja säg int annat!