ONE PERSONAL-PACKER, PLEASE

Ännu i går kändes min situation just precis såhär. Kaos, översvämning, panik. För mycket saker, för lite tid, en alldeles för oorganiserad packare. Nu börjar det dock se lite bättre ut otroligt nog och det har jag bara att tacka min käraste Katarina i Amerika för, som via skype höll mina fötter på jorden och fick min väsk-katastrof att förvandlas till tre snygga högar av kläder som definitivt kommer att komma i användning. Du är guld värd vännen! Tack.