MIJAS

Efter mitt patetiska Torremolinos besök var det definitivt dags att göra något häftigare. Och vad kunde vara coolare än en bussresa upp i bergen för ett besök i vad vissa kallar den vita byn?




Den vita byn, mer officiellt byn Mijas, ligger alldeles intill Fuengirola upp i bergen och är just precis vad den kallas - en vit by. Vartenda hus är kritvitt och vägarna mellan dem är smala, branta kullerstensgator. Byn är så gammal, så full av historia, så orörd, att det för en modern stadstjej som jag känns smått otroligt. Hur kan något ha förvarats så perfekt?




Jag gick omkring på alla små gator och gränder och tittade in i små, söta shops medan jag hade lust att fota allt runtomkring mig. Hästar med vagnar, åsnor på gatorna, blommor i alla regnbågens färger. Jag hittade också ett fint kapell och mandelkiosken utanför den. För första gången i mitt liv köpte jag friterade mandlar och jag är såååå såld. Sött, fett och knaprigt – vem kunde inte älska dem?




Jag hittade också en otrolig utsikt. En utsiktsstig slingrar runt staden och i hundratals meter kan man gå och känna som man gick i luften, utan något under fötterna. I total tystnad och i ett lugn jag inte upplevt på länge, med havet, bergen, husen som normalt omringar mig små som legobitar, allting rakt framför mig.

Mijas förtrollade mig. Totalt. Jag har sett många fina ställen i mitt liv - snygga städer, vackra vyer och många vita hus tidigare också – men det här är någonting alldeles extra. Jag vet inte när jag senast skulle ha sett något lika vackert, enkelt och klyschigt nog, perfekt.