MOJITOS&FLAMENCO DRESSES

I går kväll efter att det blivit mörkt tog jag kameran i handen och gav mig ut för att turista Feria-området. Jag tog en snabb sväng dit redan på lördagen och var redan då fascinerad över precis allt, från alla miljoner blinkande ljus till musiken och flamencoklänningarna, så jag bestämde att så fort som möjligt komma tillbaka tillsammans med min kamera. Och just det gjorde jag, väldigt passionerat, så det kommer definitivt att bli fler än ett inlägg med bilder kan jag lova.




Jag har aldrig tidigare sett något liknande. Den där mängden ljus och ljud på ett så intimt område är helt otroligt. Man skulle kunna lysa upp hela Östra Centrum med den mängden lampor. Men nog är det fint. Ljus i alla regnbågens färger, blinkande, glittrande och lysande runt alla tiotals attraktioner. När jag steg in genom portarna förvandlades jag på sekunden till ett av barnen, otroligt fascinerad, upphetsad och hög på allt socker och alla häftiga saker runtomkring en, och med ett brett, konstant, leende på läpparna började jag gå framåt i folkmassan.




Sanningen att jag om tre månader fyller 21 var nog inte den minsta närvarande under timmarna jag spenderade till att bara gå runt och beundra allt som kom emot. Hur kan synen av ett färggrant världshjul, sockervaddsförsäljare eller heliumballonger göra någon så glad?





Okej, de sjuka mängderna ät- och drickbart innanför de portarna skulle nog göra precis vem som helst överlycklig. För nästan icke existerande priser kan man köpa allt från rostade kastanjer till kokosnötsskivor, från hemgjort nötchoklad till hamburgare, kebab, paella, inrefilé – ganska långt vad som helst. För att inte tala om mojito. Mojitos fanns överallt. Jag drack helt klart den godaste, billigaste och största (1/2 liter!!) jag någonsin druckit. Jag tror jag måste gå tillbaka varje kväll under den kommande veckan bara för att få dricka fler.



Det var också väldigt coolt att för första gången i mitt liv faktiskt se riktiga människor, små flickor, ungdomar och åldringar, alla klädda i flamencoklänningar. De fanns överallt, i alla världens färger och former och mönster och kombom tillsammans med mängden av assessorer är bara så härligt over-the-top. Plastiga rosetter, blommor och spännen i de lockiga håren, plastpärlor runt halsen och alla prickar, volanger och spets i klänningarna är en härlig kombination av crazy 80’s, retro 60’s och 2000-tals billig glamour.





Jag måste säga att varenda nöjespark i Finland känns mer eller mindre löjligt lame jämfört med den här, på en vecka byggda extremparken. Vissa av nöjesattraktionerna ser så sjuka ut att jag inte ens vet om jag skulle våga ta en tur i dem. Och jag brukar inte ha det problemet. Världshjulet skall jag nog ändå våga mig i under veckan, det lovar jag, för jag skall definitivt tillbaka!