"Life is a ticket to the greatest show on earth."

Så sa herren Martin H. Fisher. Tycker det beskriver det här så kallade livet rätt bra.

 Eftersom jag nu levt i en rätt lång tystnad kanske det vore på tiden att öppna mitt liv lite för er.

 För tillfället har jag ett jobb som kundbetjänt i ett finskt företag. Är väldigt glad över att ha fått jobbet och har gjort det nu i en månad. Trivs men måste nog säga att jag aldrig skulle göra det en längre tid. Tungt, tråkigt och enformigt kan man också säga.

 Jag har också flyttat. Det är redan rätt länge sedan men nu bor jag alltså hos en vän i en liten lägenhet i centrum. Bilden ovan är från vår lilla hemgränd och den första dörren till vänster är vår. Trivs jätte bra och läget är perfekt - mitt i allting och precis intill stranden. Egentligen är allting nära förutom mitt jobb, haha.

 Nu när jag jobbar igen har livet normaliserats en hel del. Jag har fått rutiner jag innan saknat och livet här har börjat kännas som, hur skall jag nu uttrycka mig, vanligt. Som att det här är mitt liv, jobb, lägenhet och vänner. Det känns som om jag bott här mycket längre än jag egentligen gjort.

Jag fick för några dagar sedan veta att jag inte fick en studieplats. Det vill säga att jag nu inte har några planer för framtiden och vet helt ärligt inte vad jag skall göra nu. Jag kan stanna här eller åka till Finland. Eller göra något helt annat. Jag vet inte. Men vad jag vet är att allting nog ordnar sig och att jag inte orkar stressa för framtiden för mycket. Föredrar att istället tänka att jag nu har möjligheten att göra precis vad jag vill. Egentligen är det en ganska fin känsla.