måndag, december 2

Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain.

Hej hej. Det var ett tag sen. Under min tystnad på 1,5 mån har jag hunnit med än en gång en av världens bästa resor till London i favorit resesällskapet, åka hem till Finland för en tre veckors semester som förvandlades till ett vikariat på mitt gamla jobb, träffa nya, gamla och fina människor och bara överlag försökta leva så normalt som möjligt bland alla förändringar. 

Jag har också flyttat till världens härligaste lägenhet. Ensam. Det har varit 8 fina månader och 7 fina personer och jag har älskat varje stund av filmtittande tillsammans i soffan, morgondiskussioner i köket och varje hemhämtad pizza under trötta söndagar. Jag har haft de finaste rumskompisarna man någonsin kan önska sig men nu är det definitivt dags att gå vidare. Dags att göra det här ensam. Och det känns så sjukt himla bra. 

Lite samlade bilder från den gångna månaden. Ett sött cafe från tiden då det ännu var sommar. 

En av de där fina morgonstunderna på väg till jobbet.

Ett sista hej från vårt gamla badrum innan jag tog mitt pick och pack och styrde stegen mot nya äventyr.

Och ett första hej från mitt nya hem. Lovar återkomma till ämnet lägenhet riktigt snart.

En promenad till stranden. 


En ytterst stormig dag.

Och en natt.

 Den första hemlagade måltiden i det nya köket.

 En till av de där morgnarna <3

Inte sommar längre.

 Julfiilis.

I sista kvällssolen.

 Varför kan det inte vara sommar för alltid?

1 kommentar:

Emzi sa...

DU ÄR TILLBAKA! Jag är så glad! :D