Grattis gumman!
tisdag, augusti 14
IT'S JUST MATERIAL
Såhär känns livet utan plånbok.
Tomt. Dystert. Overkligt. Som att jag mist en vän. När jag i dag på dagen förstod att den var borta såg jag lika tydligt som min tomma väska framför mig kassan i butiken kvällen innan när jag stod och packade ner mitt stuff i väskan med min plånbok bredvid mig. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den, tänkte jag. Men nej.
Efter det började den otroligaste rumban någonsin med telefonsamtal hit och dit, hittegodsbyrån, Kampens köpcentrum, Lidls kundservice, men ingen hade hört eller sett fläcken av den. Den var borta. För gått. Och jag satt och grät framför Kampens metrostation tills jag samlade mig, gick in genom dörren till FPA och började där. Nytt kela-kort, nya bankkort, nytt allt.
Hela dagen gick jag och funderade över vad allt som försvann tillsammans med den människan som tog min underbara ormskinsmönstrade plånbok från kassan i Lidl. Alla mina kort. Alla. Körkortet. Studiekortet. Stamkundskortet till Fotoyks. Mina 8 slantar jag bar omkring på som cash. En laminerad fyrklöver jag hittade en gång för fyra år sedan. Den här gången hade den nog tyvärr inte så mycket lycka med sig. Mest av allt sörjer jag ändå själva plånboken. Jag älskade den. Den var ingenting värd i pengar och jag hann inte ens ha den länge, men jag älskade den. Det är så svårt att hitta den perfekta plånboken med den kändes som just den rätta. Och nu är den också borta.
Men trots allt, hur jobbigt den än känns att tappa en av sina viktigaste ägodelar, hur mycket jobb man får göra för att fixa till det och att man samtidigt mister något som kanske inte går att ersätta, är det ändå bara materia. Det är bara saker. En plånbok förändrar inga liv och det kommer nya. Inte kanske likadana, men nya. En stulen plånbok är bara en stulen plånbok. Inget mera.
När jag gick ut från polisstationen i eftermiddags efter att ha suttit i en timme och gjort brottsanmälan om stölden gick jag längs gatorna i Böle med ett leende på läpparna. En timme med en ung, snygg och trevlig polisman som säger saker som nå, nu har du åtminstone en väldigt bra orsak att gå och shoppa ny plånbok är ju faktiskt nästan värd en ynklig plånbok.
Tomt. Dystert. Overkligt. Som att jag mist en vän. När jag i dag på dagen förstod att den var borta såg jag lika tydligt som min tomma väska framför mig kassan i butiken kvällen innan när jag stod och packade ner mitt stuff i väskan med min plånbok bredvid mig. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den, tänkte jag. Men nej.
Efter det började den otroligaste rumban någonsin med telefonsamtal hit och dit, hittegodsbyrån, Kampens köpcentrum, Lidls kundservice, men ingen hade hört eller sett fläcken av den. Den var borta. För gått. Och jag satt och grät framför Kampens metrostation tills jag samlade mig, gick in genom dörren till FPA och började där. Nytt kela-kort, nya bankkort, nytt allt.
Hela dagen gick jag och funderade över vad allt som försvann tillsammans med den människan som tog min underbara ormskinsmönstrade plånbok från kassan i Lidl. Alla mina kort. Alla. Körkortet. Studiekortet. Stamkundskortet till Fotoyks. Mina 8 slantar jag bar omkring på som cash. En laminerad fyrklöver jag hittade en gång för fyra år sedan. Den här gången hade den nog tyvärr inte så mycket lycka med sig. Mest av allt sörjer jag ändå själva plånboken. Jag älskade den. Den var ingenting värd i pengar och jag hann inte ens ha den länge, men jag älskade den. Det är så svårt att hitta den perfekta plånboken med den kändes som just den rätta. Och nu är den också borta.
Men trots allt, hur jobbigt den än känns att tappa en av sina viktigaste ägodelar, hur mycket jobb man får göra för att fixa till det och att man samtidigt mister något som kanske inte går att ersätta, är det ändå bara materia. Det är bara saker. En plånbok förändrar inga liv och det kommer nya. Inte kanske likadana, men nya. En stulen plånbok är bara en stulen plånbok. Inget mera.
När jag gick ut från polisstationen i eftermiddags efter att ha suttit i en timme och gjort brottsanmälan om stölden gick jag längs gatorna i Böle med ett leende på läpparna. En timme med en ung, snygg och trevlig polisman som säger saker som nå, nu har du åtminstone en väldigt bra orsak att gå och shoppa ny plånbok är ju faktiskt nästan värd en ynklig plånbok.
måndag, augusti 13
LOPPISSALDO
Kom häromdagen på att jag ju inte alls uppdaterat något om hur det sen blev med min loppisvecka. Hade alltså ett bord i en vecka på självserviceloppis och sålde bort allt möjligt onödigt som fastnat på vinden och i källaren hos mamma och tömde mina egna skåp på lite grejs också. Speciellt mina klädförråd fick en betydlig minskning.
Jag kan ju börja med att säga att jag verkligen är nöjd med hur det fungerar på Kaivarin Kanuuna. Förutom att de har så fina och trevliga utrymmen på ett så praktiskt ställe fungerade absolut allt det praktiska också minst lika smidigt. På platsen finns färdigt ett stort bord, en klädstång och två lådor man får använda under bordet och jag hade dessutom några extra hyllor på väggen jag fick använda för att lägga fram mina grejer. Stället lånar också ut byglar, målartejp, nålar och allt annat man kan behöva för att prissätta och fixa sitt bord. Det ända man behöver fixa själv är prislapparna som man kan printa från ställets hemsidor och sedan sätta fast på produkterna. Lätt som en plätt.
Av erfarenhet vet jag att brottsligheten på speciellt självserviceloppis ibland kan vara väldigt hög, men under veckan jag hade bord märkte åtminstone jag att bara några ynkliga små grejer skulle ha försvunnit. Kanske det berodde på att jag inte sålde sådär på riktigt dyrbara grejer, men i alla fall. Personalen på Kaivarin Kanuuna är också av det absolut trevligaste slaget och man får lätt och snabbt svar på precis allting man kanske undrar över. Speciellt det här gav mig en jätte positiv fiilis av stället.
Bordet kostade 54 euro för en vecka + 5% provision av inkomsterna, som ju är ett relativt högt pris för ett loppisbord i allmänhet. Jag tycker ändå att jag gärna betalar för bra service, fint ställe och fungerande system och som själv aktiv loppisbesökare då samtidigt stöder verksamheten här i Helsingfors. Dessutom betalar man ju här i huvudstadsregionen över tjugo euro för ett bord i en enda söndag om man vill sälja själv så allt är nog relativt.
Nå, då kommer vi in på det intressantaste, alltså själva säljandet. Jag hade ju på riktigt otroligt mycket grejer, både av lite bättre kvalitet och billiga toppar, kärl, kläder, skor, väskor, smycken, inredningsprylar och ja, egentligen allt mellan himmel och jord. Förutom att jag under en vecka minskade mängden saker jag bar dit med kring två tredjedelar sålde jag i pengar för kring 360 euro. Inte alls illa tycker jag. Allt bli över 300 euro på plus var nog definitivt alla gånger värt allt arbete. Och så var ju veckan en väldigt intressant upplevelse också som jag säkert kommer att göra om nån gång.
Jag kan ju börja med att säga att jag verkligen är nöjd med hur det fungerar på Kaivarin Kanuuna. Förutom att de har så fina och trevliga utrymmen på ett så praktiskt ställe fungerade absolut allt det praktiska också minst lika smidigt. På platsen finns färdigt ett stort bord, en klädstång och två lådor man får använda under bordet och jag hade dessutom några extra hyllor på väggen jag fick använda för att lägga fram mina grejer. Stället lånar också ut byglar, målartejp, nålar och allt annat man kan behöva för att prissätta och fixa sitt bord. Det ända man behöver fixa själv är prislapparna som man kan printa från ställets hemsidor och sedan sätta fast på produkterna. Lätt som en plätt.
Av erfarenhet vet jag att brottsligheten på speciellt självserviceloppis ibland kan vara väldigt hög, men under veckan jag hade bord märkte åtminstone jag att bara några ynkliga små grejer skulle ha försvunnit. Kanske det berodde på att jag inte sålde sådär på riktigt dyrbara grejer, men i alla fall. Personalen på Kaivarin Kanuuna är också av det absolut trevligaste slaget och man får lätt och snabbt svar på precis allting man kanske undrar över. Speciellt det här gav mig en jätte positiv fiilis av stället.
Bordet kostade 54 euro för en vecka + 5% provision av inkomsterna, som ju är ett relativt högt pris för ett loppisbord i allmänhet. Jag tycker ändå att jag gärna betalar för bra service, fint ställe och fungerande system och som själv aktiv loppisbesökare då samtidigt stöder verksamheten här i Helsingfors. Dessutom betalar man ju här i huvudstadsregionen över tjugo euro för ett bord i en enda söndag om man vill sälja själv så allt är nog relativt.
Nå, då kommer vi in på det intressantaste, alltså själva säljandet. Jag hade ju på riktigt otroligt mycket grejer, både av lite bättre kvalitet och billiga toppar, kärl, kläder, skor, väskor, smycken, inredningsprylar och ja, egentligen allt mellan himmel och jord. Förutom att jag under en vecka minskade mängden saker jag bar dit med kring två tredjedelar sålde jag i pengar för kring 360 euro. Inte alls illa tycker jag. Allt bli över 300 euro på plus var nog definitivt alla gånger värt allt arbete. Och så var ju veckan en väldigt intressant upplevelse också som jag säkert kommer att göra om nån gång.
SUNDAY EVENING
Kom hem från ett ytterst intressant veckoslut på Lekis och måste säga att trots att det alltid är lika sorgligt att lämna holmen är det ganska skönt att vara hemma. Efter att jag kommit hem tog jag en promenad till centrum, var till matbutiken för att köpa middagsredskap och kom hem, varefter jag satt mig vid datorn var jag är fortfarande. Och middagen är fortfarande i kylen utan att ha blivit tillredd.
fredag, augusti 10
HOME SWEET HOME
Känslan just nu.
Utmattad, trött och glad. Ett roligt läger bakom mig med många många härliga barn, men att det kan vara skönt att komma hem. Fyra dagar med 12 ungar känns inte som helt lite. Var just ute och lenkkade, tog en dusch och skall snart äta lite mysli, se några avsnitt av någon serie och gå tidigt i säng. Tror det blir bra just nu. I morgon skall jag göra en tripp till Lekis och åå vad det skall bli skönt att bara vara och ha det kul med fint folk utan jobb, ansvar och uppgifter. Bara vara.
Nu - myslitime.
Utmattad, trött och glad. Ett roligt läger bakom mig med många många härliga barn, men att det kan vara skönt att komma hem. Fyra dagar med 12 ungar känns inte som helt lite. Var just ute och lenkkade, tog en dusch och skall snart äta lite mysli, se några avsnitt av någon serie och gå tidigt i säng. Tror det blir bra just nu. I morgon skall jag göra en tripp till Lekis och åå vad det skall bli skönt att bara vara och ha det kul med fint folk utan jobb, ansvar och uppgifter. Bara vara.
Nu - myslitime.
onsdag, augusti 8
ASYMMETRICAL
Så såg jag ut på brunchen på söndagen. Neon, svart och guld. Och lite kreppade lockar kvar i pannluggen från lördagens tidsresa.
tisdag, augusti 7
TIME TRAVELLING
Här får ni nu äntligen se resultatet från lördagens tidsresa
Efter långa funderingar kring 80-tals temat beslöt jag mig för att satsa på sådant här.
Den neongula bodyn köpte jag för någon tid sen på Gina Tricots rea för några slantar och jag har haft så troligt mycket bruk för den! Jag tycker själv den var ett super köp och jag älskar den så jag log lite när någon på festen undrade över vem i hela världen som skulle använda en neongul body på riktigt. Haha.
Byxorna är ett minst lika lyckat fynd från Topshop i Stockholm. Jag hade i tankarna att köpa turkosa jeans innan jag åkte och så hittade jag just precis exakt sådana jag drömt om genast nästa dag. Och ännu med en rejäl rabatt.
Patellabältet med nitar, de silvriga skorna och mina turkosa plastörhängen, som tyvärr inte syns på bilderna, har sedan en lite mer spännande bakgrund. De är faktiskt riktiga rester från det härliga 80-talet och har sitt ursprung i min mammas klädskåp. Nu höll jag själv på att sälja dem på loppis när jag förstod att återanvända dem. Och de var nog bara perfekta.
Efter långa funderingar kring 80-tals temat beslöt jag mig för att satsa på sådant här.
Den neongula bodyn köpte jag för någon tid sen på Gina Tricots rea för några slantar och jag har haft så troligt mycket bruk för den! Jag tycker själv den var ett super köp och jag älskar den så jag log lite när någon på festen undrade över vem i hela världen som skulle använda en neongul body på riktigt. Haha.
Byxorna är ett minst lika lyckat fynd från Topshop i Stockholm. Jag hade i tankarna att köpa turkosa jeans innan jag åkte och så hittade jag just precis exakt sådana jag drömt om genast nästa dag. Och ännu med en rejäl rabatt.
Patellabältet med nitar, de silvriga skorna och mina turkosa plastörhängen, som tyvärr inte syns på bilderna, har sedan en lite mer spännande bakgrund. De är faktiskt riktiga rester från det härliga 80-talet och har sitt ursprung i min mammas klädskåp. Nu höll jag själv på att sälja dem på loppis när jag förstod att återanvända dem. Och de var nog bara perfekta.
måndag, augusti 6
LÄGERTIME
Och så blir det lägerpackning för fjärde gången den här sommaren.
Den här gången blir det barnläger i Sibbo i fyra dagar. Kommer att bli konstigt efter så många skribaläger på lekis men månne det inte fixar sig. Bara man skulle komma in i barn-moden istället för 15-åringar. Den här gången har vi inte tillgång till internet så jag tar heller ingen dator med mig så det kommer att vara rätt tyst från min sida den kommande veckan. Men några inlägg har jag tidsinställt så håll ögonen öppna!
Nu skall jag börja fixa ihop mina grejer!
Den här gången blir det barnläger i Sibbo i fyra dagar. Kommer att bli konstigt efter så många skribaläger på lekis men månne det inte fixar sig. Bara man skulle komma in i barn-moden istället för 15-åringar. Den här gången har vi inte tillgång till internet så jag tar heller ingen dator med mig så det kommer att vara rätt tyst från min sida den kommande veckan. Men några inlägg har jag tidsinställt så håll ögonen öppna!
Nu skall jag börja fixa ihop mina grejer!
söndag, augusti 5
SÖNDAGSBRUNCH
Jag har inte varit på många bruncher i mitt liv men jag kan ändå på allvar påstå att Stockas söndagsbrunch hörde till en definitiv överklass när det gäller bruncher. Något helt otroligt fantastiskt. Behövde nog inte äta något annat på hela dagen.
Ett stort tack till kära faster som bjöd ut oss för att fira lite!
HEY, I'VE GOT SPOTS
Bildmaterial av vad jag gick klädd i under min läppstiftsjakt i går. Nya byxor som jag hittade på kierrätyskeskus för 0,50. Bra pris för sköna byxor som jag nån gång i tiden spanade in på H&M men aldrig hittade rätt storlek av.
lördag, augusti 4
PINK FAME
Åkte till stan i dag för att köpa läppstift för kvällens fest. Det är alltid farligt när man inte genast hittar det man letar efter och måste börja vandra runt i butiker.
Som till exempel linnen från Indiskas extra -50% på alla reaprodukter erbjudande. Färgexplosionen till vänster kostade 10 euro och neonlinnet (som på riktigt är helt annan färg än på bilden) fick jag betala 8 euro för. Kunde bara inte motstå de härliga färgerna. Jag har förresten också bestämt att mitt hår inte skall begränsa mina klädval längre, från och med nu tänker jag få alla färger att se bra ut med också rött hår. År inte missmatch dagens grej?
Vissa i min närkrets vet att jag har ett litet problem med Accessorize. Jag kan inte gå dit utan att vilja köpa hela butiken. Speciellt rea är farligt. Men vem kunde inte älska världens sötaste underkläder som med sin -70% lapp bara kostar några ynkliga euro?
Nå, nog hittade jag ju det där läppstiftet till slut också. Det blev ett starkt pink läppstift i Anttila från Rimmel under namnet Pink Fame. Kommer att se super ut i kväll med min galna outfit. Om ni förresten undrar över det konstiga utseendet kan jag tipsa er om att inte försöka ta bort prislappar med aceton från sminkburkar. Det som funkar på köksprylar är nödvändigtvis inte det rätta för färgad plast.
Nu skall jag börja fixa mig för kvällen!
Som till exempel linnen från Indiskas extra -50% på alla reaprodukter erbjudande. Färgexplosionen till vänster kostade 10 euro och neonlinnet (som på riktigt är helt annan färg än på bilden) fick jag betala 8 euro för. Kunde bara inte motstå de härliga färgerna. Jag har förresten också bestämt att mitt hår inte skall begränsa mina klädval längre, från och med nu tänker jag få alla färger att se bra ut med också rött hår. År inte missmatch dagens grej?
Vissa i min närkrets vet att jag har ett litet problem med Accessorize. Jag kan inte gå dit utan att vilja köpa hela butiken. Speciellt rea är farligt. Men vem kunde inte älska världens sötaste underkläder som med sin -70% lapp bara kostar några ynkliga euro?
Nå, nog hittade jag ju det där läppstiftet till slut också. Det blev ett starkt pink läppstift i Anttila från Rimmel under namnet Pink Fame. Kommer att se super ut i kväll med min galna outfit. Om ni förresten undrar över det konstiga utseendet kan jag tipsa er om att inte försöka ta bort prislappar med aceton från sminkburkar. Det som funkar på köksprylar är nödvändigtvis inte det rätta för färgad plast.
Nu skall jag börja fixa mig för kvällen!
fredag, augusti 3
DESTINATION UNKNOWN
Ett fynd jag gjorde här om dagen i Kaivarin Kanuuna medan jag var och ordnade mitt bord.
En gammal resväska. Betalade 6 euro för den och tycker det på alla sätt är ett riktigt hyfsat pris för en sak som den. Tycker den är snygg. Men den skall nog inte i första hand användas för resande, utan i helt andra sammanhang. Men mer om det när det är färdigt!
En gammal resväska. Betalade 6 euro för den och tycker det på alla sätt är ett riktigt hyfsat pris för en sak som den. Tycker den är snygg. Men den skall nog inte i första hand användas för resande, utan i helt andra sammanhang. Men mer om det när det är färdigt!
WINE AND LIMES
Igår hade vi en liten get-together med Emzi och Stella gånger två hemma hos ena av dem. Det var härligt att träffa alla, det var alldeles för länge sen sist. Vi blev bjudna på den godaste äppelpajen och kaffe och fortsatte sedan med det sötaste vita vinet jag någonsin druckit, drinkar med lime och äpple och en hel massa annat.
Vi hade så roligt och talade om allt och inget i timmar tills vi bestämde oss att ta oss vidare till stan och så blev det sedan ännu en natt i fullsatta Amarillo. Massor med människor, både bekanta och okända, långa köer och hemsk musik. Men finaste sällskapet och massvis med skratt. Jag hade en suverän kväll. Fler såna tack!
Vi hade så roligt och talade om allt och inget i timmar tills vi bestämde oss att ta oss vidare till stan och så blev det sedan ännu en natt i fullsatta Amarillo. Massor med människor, både bekanta och okända, långa köer och hemsk musik. Men finaste sällskapet och massvis med skratt. Jag hade en suverän kväll. Fler såna tack!
onsdag, augusti 1
WHEN THE DAYLIGHT'S FADING
Sådant i dag efter att ha spenderat hela dagen solandes på stugan. Dessutom har jag också spelat Afrikas stjärna med en rolig 7-åring, lekt med lego, ätit bär av alla världens sorter och blivit bara bättre och bättre på att hjula. Riktigt bra saldo alltså för en dag som denna.
Nu är jag hemma i stan igen och borde definitivt gå och sova, i morgon skall det stigas upp tidigt för att dra till loppiset. Så alltså - sov gott!
STRAWBERRIES
Dagens somriga mellanmål avnjöts på en solig gräsmatta
Turkisk jogurt med färska jordgubbar och självplockade blåbär och röda vinbär med lite socker på. Sommar i skål med andra ord.
Turkisk jogurt med färska jordgubbar och självplockade blåbär och röda vinbär med lite socker på. Sommar i skål med andra ord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)