PLAYA LOS BOLICHES

Gårdagen i bilder.



Min superfrukost var så super att jag bara orkade äta en bråkdel av den på morgonen. Åtminstone fick jag god lunch också. Så förmiddagens mat bestod av ljust bröd, smältoststrianglar (som är såå nostalgiskt från barndomens södernresor), vindruvor, nätmelon, mineralvatten och kokosyoghurt med alldeles för goda flingor.


Hela torsdagen var praktiskt taget bara slöande. Jag spenderade nästan hela dagen på stranden med musik, en bok och mycket sim. Vågorna är dock helt enorma så det är inte precis att bara kasta sig i och dessutom är vattnet så sjukt varm för tillfälle att det inte ens kan kallas svalkande. Men roligt är det ändå.


50+ solkrämen jag köpte har nog faktiskt varit som en vän i nöden. Solen är så stark här att någon som är så vit som jag skulle bränna sig direkt utan ordentligt skydd, så den här sortens skyddsfaktor passar mig. Men fast man hur skulle smörja in sig och skydda sig och försöka, så händer det ändå. Stackars ryggen fick en svag rosa nyans på vissa ställen, men jag tror en så lätt bränna nog lägger sig så småningom. Någon som vill komma som min personal ryggsmörjare? Jag trodde också att jag hade sluppit alla förföljande insekter i och med den finska sommaren, men nej nej. Varenda en mygga här sitter fast i mig och för tillfälle är jag full av röda, kliande bett överallt, till och med i ansiktet. Nästa projekt är så att skaffa något gift till mitt sovrum.






Efter beachen simmade jag lite längder ute i poolen och satt ännu efter det på balkongen och läste, innan jag plötsligt bestämde mig för att ta en runda till stan och titta in i några butiker. Big, big mistake. Farligt att gå in i härliga butiker man saknat varje dag i Finland.



Efter att jag spenderat tillräckligt med pengar satt jag mig ännu till en stund i en mysig glassbar i centrum och åt en boll frozen yoghurt. Och kan ni tänka er, jag gjorde min beställning på spanska! Riktigt spanska, och servitrisen förstod genast på första försöket. Kände mig jätte stolt att jag klarat av det fast det bara var frågan om en glass och mineralvatten. Men det är stort för mig.


Så vad var det som fastnade med mig hem från butikerna då? Först ett härligt orange (inte ens åt samma håll som färgen på bilden) läppstift för 1 euro. Inte kanske av allra bästa kvalitet, men jag köpte ett fint ljusblått nagellack från samma butik i våras och det har varit jätte bra, så man måste ju prova det här också.


Sen betalade jag 3 euro för ett par solglasögon, riktiga Ray Beris. Definitivt det närmaste Ray Bans jag någonsin kommer att äga. Men de var fina och jag har alltså glömt alla mina solglasögon hem till Finland så de var kanske också lite av ett panikköp. Blombandeaun från Bershka kostade mig en femma (eller alltså 4,99 nej varför måste man använda 1 cents?) och är superfin. Och så klänningen. Kärlek på första ögonkastet. Ifrån en sådan butik jag aldrig trodde jag ens skulle gå in i. Och för 9 euro. Inga tvättlappar, storlekar, märke. Men det är vi två nu. Perfekt för varma kvällar ute på stan.

Sådär allmänt är vardagsprodukter, mat inkluderat, här kring 20-30% billigare än i Finland, så till exempel restauranger, caféer och matbutiker är rätt så billiga ställen här. Kaffe och alkohol är igen det absolut billigaste du hittar här, en flaska vin kostar i allmänhet kring 1-2euro i butik och resten av alkoholdrycker följer samma stil. En kopp kaffe kostar nästan på alla caféer 1euro.

Så kaffe och alkohol, det borde man leva på här. Inte undra på att här finns så många finländare och britter... För beställ sedan vatten eller läsk på stan och du betalar minst lika mycket som av att stop öl. Ofta betydligt mycket mer. Som exempel en 2dl Fanta jag beställde på en restaurang här om dagen. Min portion med hamburgare och franskisar kostade 3,50 och min minimala (alltså 200ml är löjligt lite!) limu kostade 2euro. Och 0,5l vatten 1,50. Helt sjukt. Men det är ju importerade produkter så det är logiskt och dessutom kommer priserna nog att sjunka smått också när turisttiden är över.

Men sånt här. Lite extra fakta bara om hurdant der är att leva här.

NOT JUST ANY WEDNESDAY

Verkligen inte vilken onsdag som helst. Tvärtom, en väldigt ovanlig onsdag med ovanliga händelser på ett ytterst ovanligt ställe. Men det är ju kanske just precis vad den här hösten handlar om, tiotals ovanligheter bakom varje hörn och inte den minsta lilla bekanta rutin. Och det är ju just precis det som också är så spännande, intressant och framför allt roligt. Den här onsdagens random händelser får gårdagens strandbilder som sällskap eftersom jag inte tagit en minsta lilla bild i dag.



Konstighet nummer ett var läkarbesöken gånger två. Min plan var på morgonen att fixa min allergibehandling i skick på en privat läkarstation men fick istället två råddiga besök med väldigt råddig personal. Åtminstone var de alla väldigt hjälpsamma och förstående och till slut ordnade sig en tid tillsammans med allergiläkare och sjuksköterskor till den inkommande måndagen. Förhoppningsvis är allt efter det klart som havsvattnet här.



En annan smått underlig grej jag råkat ut för i dag brukar väl på svenska kallas promenad. Ni vet, när man sätter ena foten framför den andra och går från ställe till ställe? Det vi inte sysslar med i Finland för vi har metro, buss och spårvagn? Vilket toppenskämt hahaa. På riktigt menar jag att jag i dag gått fram och tillbaka genom centrum sammanlagt 10 gånger. 10 gånger. Och tillsammans blir det kring 12 kilometer. Mina ynkliga finländska ben är inte alls vana vid sånt, men jag antar att de vänjer sig under hösten om jag fortsätter med lika dålig planering som i dag.



I dag har jag också ljugit mig en pojkvän för att slippa en annan som gärna tagit på sig uppdraget att bli en åt mig. En egentligen riktigt trevlig 27-årig spanjor på stranden som förstod engelska typ så mycket att han kunde säga att han gillar mig för att jag har ljus hy, rött hår och vita tänder (troligtvis för att han själv passar mindre än någon på den beskrivningen). Man tackar ju för komplimangen men jag tror att vi inte någonsin riktigt hade hittat ett gemensamt språk. På någon nivå. Och så har jag ju också fått ett strängt förbud för spanjorer hemifrån så det fick väl vara.



Episoden med min beundrare, timmarna på stranden med blicken över de stora vågorna, alla lekande barn och fina människor, läkarepisoden, timmarna med datorn på något av stadens caféer, allt får mig att fundera. Fundera på mina orsaker att vara här, fundera på vad jag vill få ut av det här och vem jag inte är men skulle vilja vara. Det är väldigt många gånger i dag som jag tänkt på realiteten att jag åkt iväg ensam, vad det egentligen innebär och vad det kräver av mig. Mycket. Men jag tror också att det här är det definitivt bästa, kanske svåraste, men bästa, sättet att utvecklas. Kanske vågar jag gå in på en läkarstation och försöka överleva med min spanska efter tre månader. Kanske.

WIFI&CHINESE FOOD

I går började jag dagen efter tretton timmars sömn med att ta min dator under armen och traska ner till stranden till ett café med Wifi. Det är väldigt väldigt många restauranger, barer och caféer här med gratis internet, så när jag fick höra att jag tack vare min kära Macbook skulle hamna betala minst 90 euro för ett fungerande internet till min lägenhet tackade jag omedelbart nej utan att ens tänka vidare på saken. Morgonmål och kvällsbitar på internetcaféer passar mig hur bra som helst, men det kan ju vara bra för er som gärna har kontakt med mig att veta att jag lever så här.

Men tillbaka till gårdagen. Satt alltså förmiddagen på café, åt toast och latte till frukost och fortsatte sedan därifrån för att skriva hyreskontrakt, var efter jag ännu köade i en timme på ett helt för varmt kontor bara för att få veta att mitt heminternet är dödsdömt. Efter timmen i det kokheta väntrummet var jag vrålhungrig så jag tog än lite mer lyckad sväng till matbutiken och lyckades den här gången få med mig så mat som andra nödvändigheter.


Och så fixade jag en guacamole-sallad till lunch.



Efter lunchen bytte jag om till lite lättare klädsel och erövrade poolen och gräsmattan på bakgården för några timmar. Några söta, spanska småflickor försökte envist kommunicera med mig och kolla in vilken tidning jag läste och det enda jag kunde göra var att le brett och försöka säga ”no hablo Español”. Jag är nog inte säker om jag sa ens det rätt.




På kvällen bestämde jag mig för att gå ut och utforska den sidan av staden vi aldrig var till när vi var här med Kati i våras. Så jag gick längs med stranden i den sköna kvällsluften, fortsatte beundra omgivningen och följde med allt liv runtomkring mig. Man märker att den egentliga turisttiden börjar närma sig sitt slut, men fortfarande finns det nog väldigt mycket folk på gatorna.



Jag avslutade kvällen med att modigt gå in på terrassen av en kinesisk restaurang, sätta mig ner och ta tag i en meny. Att äta ensam är väl för väldigt många människor åtminstone lite skrämmande, genant eller obekvämt, liksom också för mig. Lunch och frukost har jag aldrig haft något problem med, men tanken på att äta middag ensam bland alla förälskade par, kompisgäng och familjer har nog alltid smått skrämt mig. Men någonstans måste man väl börja, första gången är alltid den svåraste. Och bra gick det ju också, till och med när servitrisen såg på mig förundrat och frågade två gånger om jag var säker på att jag verkligen var ”just one”. För det är precis vad jag är, just me, och ingen annan.

VERSAILLES 508

Nu blir det äntligen lite lägenhetspresentation! Börjar med att visa runt inne i själva lägenheten och tar utsidan sedan lite senare. Det finns bara så otroligt mycket att visa att jag inte på något vis kunde ha klämt in allt i ett och samma inlägg. Men låt oss börja så fantasifullt som med ytterdörren nere vid gatan.


Huset jag bor i befinner sig alltså riktigt i centrum på en av huvudgatorna i Fuengirola, den så kallade tåg-gatan. Med andra ord har jag renfen åkande förbi min ytterdörr med omkring 10 minuters mellanrum, men mig stör oljudet inte överhuvudtaget. Jag är ju trots allt van vid att bo i centrum. Från gatan öppnar sig bakom en vacker metall-port en mysig djungel-liknande trädgård och en till port som sedan leder in till trappan och hissen som för mig upp till 5. Våningen där jag bor. Som lite extrafakta kan jag berätta att folket här verkligen gillar att låsa. Och med att låsa menar jag varenda en port, dörr och mellandörr. Dubbelt. Eller till och med trippelt. Så för att till exempel komma till polen ute på bakgården måste man låsa upp fyra olika lås två gånger. Lite roligt tycker jag.


När man någon gång lyckats komma igenom alla dörrar till min lägenhet möts man först av en liten tambur och en trång, men söt, liten toalett. Jag har det lyxigt med tvättmaskin och allt.


Här bor jag i en tvåa på ca 35m2 så jämfört med mina ynkliga 20 hemma i Finland känns den här nästan enorm. Från tamburen kommer man in i det delade vardagsrummet och köket. Ett köksbord, stolar, soffa och en hylla med TV är det första man ser när man stiger in. Och dörren till balkongen. Spegeln på köksbordet kan ni säkert lista ut att inte hör hemma där, den hängde ursprungligen ovanför sängen i sovrummet. Nu är det ändå så att min lägenhet saknar en helfigurspegel, vilket för mig är något av det svåraste att anpassa mig vid, så jag försökte göra det bästa av vad jag har och flytta spegeln någonstans var jag åtminstone kan se ända ner till halva låret. Bättre än ingenting.


Förutom att jag lite måste klaga över den senaste hyresgästens diskning, känns det här köket väldigt lyxigt jämfört med min kokvrå i Finland. Mikro, stort kylskåp och en frys! Trodde aldrig en frys kunde göra någon så lycklig.


Så till sovrummet. Inget speciellt med det egentligen, en byrå med lådor som faller ur när man öppnar dem, ett gammalt klädskåp och en TV utan digibox och eluttag, vilket gör den väldigt användbar. Men sängen. En dubbelsäng. Kan ni tänka er hur det känns att breda ut sig efter alla år i högst 90cm? Skulle dock inte tack nej till en tunn extra madrass, känns smått skruvigt i ryggen men månne man inte vänjer sig vid det också.


Sist men definitivt inte minst balkongen. Det jag älskar mest, till och med mer än frysen, och det jag efter de här tre månaderna kommer att sakna mest i Finland. Okej, en balkong har ju nog förstås ett lite annat syfte i +28 grader än i snöstorm, men ändå.

Så, vad tycker ni? 
Det första min hyresvärd sade mig när vi steg in var ”det här är nog sen väldigt enkelt” men det första jag tänkte när jag steg in var något i stil med ”det här är nog sen helt perfekt”. Från första börja har det här känts som ett hem för mig och det är ju precis vad det är. Mitt hem i tre månader.

DAY ONE

Så vad började min resa egentligen med?



Allt började med en vakad natt, tidig frukost klockan fem på morgonen på Helsingfors-Vanda med mamma och pappa, pirr i magen och ett väldigt fullsatt flygfält.


Med en fyra och en halv timme lång flygresa i totalkoma.


Med en tågfärd från Malaga till Los Boliches med närtåget renfe som åker mellan de små kuststäderna och Malaga centrum. Tåget liknade oerhört mycket Londons underground men ovanför marken.




Med vandrande runt i centrum med moster i jakt efter internetförbindelse och telefonoperatör, fascinerat beundrande av omgivningen och kaffekoppar på en hel massa cafeér för att desperat hållas vaken en lite stund till. Bilderna ovan är från mitt hemområde.


Dagen avslutades med ett besök till supermercadon nära mig men när man är så obeskrivligt trött som jag var är resultatet väl aldrig riktigt som det borde. Det är otroligt svårt att köpa fiffig mat när man nästan inte orkar gå och när allt runtomkring en är helt okänt. Fast solkräm, Aloe Vera -salva, tandkräm, mineralvatten och en avokado är ju förstås viktiga de också.

Efter att ha simmat lite i polen på min gård, ätit min avokado, packat upp resväskan och epilerat benen med en spanskt dubbad Jersey Shore på bakgrunden föll jag i säng kring halv nio på kvällen. Och vaknade i dag tio pigg för min första riktiga dag här.

Nu har jag 19% kvar av mitt batteri på datorn och två tomma kaffekoppar och en några euros räkning framför mig, så jag antar att jag skall ta mig vidare. Nu skall det skrivas hyreskontrakt!

LOS BOLICHES, FUENGIROLA, SPAIN

Ni vet säkert alla den där känslan när man går längs gatorna i någon ny stad i ett land man kanske aldrig varit i tidigare. När man ser på allt som är så fint, vackert och annorlunda att man bara skulle vilja lagra allt på minnet för att försäkra sig om att man bara inte glömmer ens en minsta lilla detalj? När man går förbi en vacker balkong, en söt trädgård eller ett lyxigt hus och tänker ”om jag bara skulle få bo där”? Just så känner jag precis hela tiden men den här gången är det inte bara drömmar. Den här gången är det där drömhuset mitt för åtminstone en liten stund.

Solen skiner från en blå, molnfri himmel och klockan är 18.53. Det är fortfarande söndag och jag sitter och skriver det här inlägget ute på min balkong uppe på femte våningen med vyn över hustak, gårdar och längst bakom dem en skymt av den glittrande Atlanten. Mitt hår är vått och jag är iklädd i bara en handduk efter att just ha varit och simmat i polen nere på min gård. Wait, what?
Precis. Det låter inte det minsta realistiskt men så är det. Extremt orealistiskt för en finländare som mig. Allt känns som någon sorts dröm, en fantasivärld som man går omkring och fantiserar sig leva i under sista kvällen av sin semestervecka i södern. Men nu är det så, att det här är just så verkligt som det bara kan bli och jag kan inte annat än se mig omkring och förundra mig över allt det här overkliga runtomkring mig.

Jag försökte fixa internet hem till mig tidigare i dag men lyckades inte få det att fungera. Därför skriver jag det här nu och postar först när jag hittar ett fungerande internet någonstans. Just nu är jag ändå så trött att jag allvarligt tror att jag kommer att somna här om jag inte tar mig till säng just exakt nu på sekunden så det får vänta tills i morgon. Men då blir det en ny dag och hoppeligen mycket mer energi och då jag skall försöka få till stånd lite konkretare grejs från min resa så långt upp på bloggen också. Och ja, definitivt visa er hur jag bor!

FOR NEW BEGINNINGS

“The first step towards getting somewhere is to decide that you are not going to stay where you are.”

Nu bär det av. Eller inte riktigt ännu just nu, men om fyrtiofem minuter startar min färd mot flygfältet, mot ett nytt äventyr och tre otroliga månader. Jag har inte sovit en blund och jag känner mig som en zombie, men ett fyra timmar långt samtal på skype till Amerika har nog ersatt den mista sömnen perfekt.  Nu skall jag klä på mig och förvandlas till en levande varelse igen. Så, vad säger man nu? God natt och vi hörs från Spanien!

BORGBACKEN

I dessa vardagligare än vardagliga kläder har jag vandrat Borgbackens små söta stigar tillsammans med min fina småkusin, ätit sockervadd så att mina händer klistrade ihop sig, orsakat bestående hörselskador till alla köande människor framför Ukko och sett på vackra Helsingfors från höjderna och tagit farväl. En härlig sista dag av Finland.

FAREWELL PARTY

Den här lördagskvällen har jag spenderat hos Stella&Frida på avskedsfest. Har haft det så otroligt roligt med massvis av härliga människor, fina diskussioner och roliga (och ibland kanske också lite mindre roliga) skämt. Det har druckits grönt vitt vin ur fina glas, ätits himmelska hembakade chokladcookies, setts på myyycket bilder och skrattats för minst tre månader. Jag har nog haft världens finaste avskedsfester, vilket ju måste betyda att jag har världens finaste vänner.


Stella.


Emzi.

Det kändes så konstigt att ta farväl av alla fina människor. Det är ju bara tre månader och egentligen kommer ju ingen att överhuvudtaget hinna märka att ja är borta, men ändå känns det som en så stor förändring. När folk kramade mig hårt och sade hur mycket de kommer att sakna mig kunde jag bara inte annat än blinka med tårar i ögonen. Ni är så sjukt fina alla. Jag kommer att sakna er så mycket att det inte är sant.

LAST DAY OF SUMMER

Och så var sommaren slut. Åtminstone som månader. Sommarens sista outift såg ut så här och jag har nog helt tydligt lite fått höst i huvudet när man ser på färger och material. Om två dagar borde man ändå få tillbaka sommarkänslan när man stiger ut från flygplanet i +30 graders värme. Oh well, månne det inte fixar sig.




De här bilderna togs förresten i går på morgonen före jag satt mig i frisörstolen. Liten skillnad eller hur?

LACE&CURLS

Att man kan se pigg, vaken och välmående ut. Nu skall jag på konfirmation, hoppas jag kör med snyggare miner i verkligheten. Ha en skön lördag!

ONE PERSONAL-PACKER, PLEASE

Ännu i går kändes min situation just precis såhär. Kaos, översvämning, panik. För mycket saker, för lite tid, en alldeles för oorganiserad packare. Nu börjar det dock se lite bättre ut otroligt nog och det har jag bara att tacka min käraste Katarina i Amerika för, som via skype höll mina fötter på jorden och fick min väsk-katastrof att förvandlas till tre snygga högar av kläder som definitivt kommer att komma i användning. Du är guld värd vännen! Tack.

HAIR TIME

Äntligen.

Äntligen har jag färg i håret igen. Före dagens frissabesök kunde man nog inte överhuvudtaget kalla mitt hår rött längre, snarare guldblont med en röd nyans. Men, nu är det äntligen åtgärdat av min duktiga frissa och det blev precis lika fint som alltid. En liten, dålig bild via en spegel full av fingeravtryck får ni nu, lovar bättre material i morgon av de lockar jag har kvar.

Var i dag förresten på en så otroligt härlig avskedsfest som mina fina kollegor ordnat för mig. Jag blir alltid så rörd, lycklig och obeskrivligt glad när folk gör sånt, fixar till det bara för att göra någon glad. Ordnar fest så att jag skall få äta godis. Säger fina saker för att göra mig glad. Säger att jag inte får bli kär i någon spansk snubbe eftersom jag måste komma tillbaka.

RASPBERRY DELUXE

Känns otroligt att det redan är torsdag. Torsdag betyder nämligen att det är tre dagar kvar tills jag stiger ut ur min lägenhet för tre månader. Torsdag betyder att jag bara har tre dagar på mig att packa en resväska som just nu står mitt i rummet med en översvämmande hög kläder i sig. Torsdag betyder att det i morgon är fredag, ett efterlängtat frissabesök, en fotografering och en avskedsfest. Det betyder att det i övermorgon är lördag och en avskedsfest till, en konfirmation och sista minuters packning. Det betyder att det sedan dagen efter lördag är min sista dag i Finland och vad skulle en sista dag vara utan ett obligatoriskt Borgbacken-besök? Vilket härligt sista veckoslut i Finland att ha framför sig.



Mina två gångna dagar har varit ett enda hallonregn så att säga. Först på Disney maraton part 2 hos Stella där jag aktivt hjälpte värden att baka himmelska vitchoklad-hallon-muffins genom att se på och dregla. Vi fixade sedan också ihop en pasta Carbonara i lite speciell, men god, stil. Den ändå utan hallon som tur. Sen såg vi tusen filmer, åt så mycket att vi sprack lite hela tiden och till slut somnade jag mitt i Hercules på en madrass på golvet. Och vaknade i morse kring tio. Den här dagen i sin tur har gått åt till dålig tidsplanering, spring omkring i stan, avskedskaffe hos famo och städning, packning och mera städning här hemma. Jag är nästan nästan lite bitter över att inte själv hinna njuta av den här renheten mer än i någon dag.