EAST HAIR (HI)STORY PART 2

Jag tycker själv att år 2009 var ett väldigt bra år i hår-väg. Gymnasiet ändrade definitivt mycket mig som person och det syns tydligt också i håret. Kämpandet för längden fortsatte med ytterst positiva resultat och i slutet av året kunde det faktiskt redan nästan kallas långt. Längden på pannluggen var sedan en sak för sig. När den inte var för lång och kletade sig över ögonen, spretade den åt alla världens håll samtidigt och inget eller ingen kunde få den att lyda. Jag hade provat allt – sned lugg, rak, tjock, tunn, skarp – inom de senaste två åren och inget kändes längre riktigt bra. Så jag började fundera över att låta den växa lång med resten av håret, men hade alla skrämmande minnen från lågstadietiderna klart framför ögonen och tanken att gå igenom allt en gång till var minst sagt skrämmande.


Pannluggens tid var heller då inte ens nära på över - den sneda, lite råddiga luggen fick stanna också genom alla stora händelser av år 2010. Gammeldans, 18-års fester och andra happenings upplevdes i mycket varierande frisyrer, vissa snyggare än andra, och speciellt nu när jag i efterhand ser allt på bild syns det tydligt hur mycket jag var i behov an en förändring.

Och förändring blev det också, inte bara riktigt ännu.

2. SPELA TEATER PÅ SPANSKA

I går gick jag medvetet fram i klassrummet med sex blickar, 12 stycken ögon, riktade rakt på mig. Jag gick fram utan mina papper, utan ordbok, utan någonting förutom mig själv och det lilla ordförråd jag har för att spela teater på spanska. Spela kund i en pappersaffär med min lärare som motspelare. Bara en liten, kort scen, men ändå tillräckligt stor för att göra mig nervös. Men jag gick och fick, tro det eller ej, köpt mig ett häfte. Och ett gummi till på köpet.


Jag tänkte börja med att tillsammans med dagens grej också posta en bild från samma dag. I det här fallet dock en helt random bild av tår och wannabe-konstverk.

1. HJULA MITT PÅ STRANDEN

I går kväll när jag var på en av mina oändliga promenader i stranden fick jag en intressent idé. Jag drog mina tår i sanden när jag plötsligt fick lust att hjula. Mitt på den tomma stranden med hundratals människor promenerandes på gatan bredvid. Min första reaktion på min egna tanke var typ "aldrig i livet jag måste ju vara galen" men tanken försvann inte med reaktionen. Så i stället för att gå vidare tog jag av mig mina flipflops och la min väska bredvid mig i sanden, drog ett djupt andetag och bara hjulade. Tre gånger. Eller övade på att hjula, riktigt ännu kan mina sneda försök nog inte kallas hjulningar. Men jag gjorde det ändå.

Efteråt när jag fortsatt min promenad kände jag mig som en vinnare och började fundera över att göra det till en liten daglig rutin. Inte att hjula på stranden alltså, utan känslan. Att göra något som är lite utanför min
bekvämlighets zon. 

I dag är det den 15. Om exakt två månader, på minuten faktiskt, sitter jag på flyget på väg hem till Finland. Med andra ord har jag två månader på mig att göra en lite galen grej per dag. Bara 62 dagar kvar.

HÅREXPERIMENT

Lite mera hår nu i samma väva!


Ett flätsystem jag försökte förverkliga genast efter att jag stigit upp ur sängen i morse blev kanske inte riktigt vad jag planerat, men satt nog riktigt bra ändå genom morgonens cafébesök. Ser inte ens riktigt ut som en fläta, mer som en rad av knutar. Haha, jag behöver nog definitivt mycket övning i vad som gäller flätor.

EAST HAIR (HI)STORY PART 1

När jag för en tid sedan gick igenom hela min hårdskiva på gamla bilder, blev jag väldigt nostalgisk vid flera tillfällen. Så många minnen finns sparade i mappar på datorn och att gå igenom allting i en kronologisk ordning visar tydligt utvecklingen som skett under de senaste 7 åren, inte minst i kläd, stil och hår-väg. Eftersom jag själv tyckte det var så roligt att se alla förändringar, gjorde jag några små kollage av vad jag hittade. Till en början en liten bit av min hår historia.
***


Det var år 2007, Stefanie 15 år gick åttonde årskursen i högstadiet och hade just klippt sig kortast sedan början av lågstadiet. För att inte tala om pannluggen som gjorde en come-back efter alla långa år av utväxt. Alla år av jobbiga hårspännen, glittrande fjärilar och diadem, förgäves. Snälla ni, påminn mig om dem när jag nästa gång drömmer om en lugg. Ett år tidigare hade jag också påbörjat min blonderings-mani och det här var bara en början på fem år av oändliga burkar av Schwarzkopfs ljusaste. För övrigt gillade jag att testa mig fram med locktången och att klippa min egen lugg med papperssaxen mellan frissabesöken, ibland med bättre, ibland sämre, resultat.


Det raka axellånga höll i sig egentligen hela slutet av högstadiet och från och med början av gymnasiet skulle det såklart vara långt igen. Men vägen från axellångt till de långa lockarna är inte den snabbaste eller lättaste och i princip är jag väl fortfarande i dag, 4 år senare, på den samma, långa vägen. År 2008 innehöll i hår-väg i praktiken inget egentligen spännande eller intressant, det var bara ett till år av samma stil med lite längre toppar. Ja, och en riktig hårsax till julklapp av mamma.

Fortsättning följer!

NYTT

Ni kanske tänker att jag är ytlig och shoppingberoende när var och vartannat inlägg handlar om inköp. Nå, då har ni alldeles rätt. Definitivt mina synder. Så här nu lite fler orsaker att kanske behöva köpa en till kappsäck när jag skall tillbaka till Finland, köpta lite här och där under de gångna veckorna. Känns så konstigt att köpa vinterkläder när man svettas i shorts och t-skjorta, men det är väl bara ett faktum att jag inte kommer att göra det i Finland om två månader. Dock kommer jag antagligen att svettas på flyget hem när allt inte ryms i bagaget.

PINNED

Jag har aldrig riktigt hittad det tidigare. Aldrig riktigt fått touchen. Nå, det var bara en tidsfråga.
Pinterest har nu officiellt tagit över mitt liv.

FERIA PART 2

Ett inlägg med bilder kommer lastat som lovat!

VANSMANIAC

För tillfället känns det som att jag inte kan tänka på något annat än mina drömskor. Okej, åtminstone inte tänka på något annat i shopping-väg. Det enda som snurrar i mina ögon är en massa prickar och tjockt gummi, nämligen i form av ett par minst sagt perfekta Vans. Jag har aldrig riktigt sett charmen i dem. Vans. För mig har de alltid varit bara skor. Och det var de ännu några veckor tillbaks, ända tills jag såg Whitney Port i en brittisk veckotidning. Hela hennes outfit var sjukt häftig men skorna var det jag bara inte kunde glömma. Så nu sitter jag och drömmer om hur bra de skulle passa med varenda en outfit tills jag faktiskt har dem på mina egna fötter. Och det anar jag att inte kommer att ta alltför länge.



Btw känns det som att jag är lite leopardmaniac också för tillfället. Hjälp.

MOJITOS&FLAMENCO DRESSES

I går kväll efter att det blivit mörkt tog jag kameran i handen och gav mig ut för att turista Feria-området. Jag tog en snabb sväng dit redan på lördagen och var redan då fascinerad över precis allt, från alla miljoner blinkande ljus till musiken och flamencoklänningarna, så jag bestämde att så fort som möjligt komma tillbaka tillsammans med min kamera. Och just det gjorde jag, väldigt passionerat, så det kommer definitivt att bli fler än ett inlägg med bilder kan jag lova.




Jag har aldrig tidigare sett något liknande. Den där mängden ljus och ljud på ett så intimt område är helt otroligt. Man skulle kunna lysa upp hela Östra Centrum med den mängden lampor. Men nog är det fint. Ljus i alla regnbågens färger, blinkande, glittrande och lysande runt alla tiotals attraktioner. När jag steg in genom portarna förvandlades jag på sekunden till ett av barnen, otroligt fascinerad, upphetsad och hög på allt socker och alla häftiga saker runtomkring en, och med ett brett, konstant, leende på läpparna började jag gå framåt i folkmassan.




Sanningen att jag om tre månader fyller 21 var nog inte den minsta närvarande under timmarna jag spenderade till att bara gå runt och beundra allt som kom emot. Hur kan synen av ett färggrant världshjul, sockervaddsförsäljare eller heliumballonger göra någon så glad?





Okej, de sjuka mängderna ät- och drickbart innanför de portarna skulle nog göra precis vem som helst överlycklig. För nästan icke existerande priser kan man köpa allt från rostade kastanjer till kokosnötsskivor, från hemgjort nötchoklad till hamburgare, kebab, paella, inrefilé – ganska långt vad som helst. För att inte tala om mojito. Mojitos fanns överallt. Jag drack helt klart den godaste, billigaste och största (1/2 liter!!) jag någonsin druckit. Jag tror jag måste gå tillbaka varje kväll under den kommande veckan bara för att få dricka fler.



Det var också väldigt coolt att för första gången i mitt liv faktiskt se riktiga människor, små flickor, ungdomar och åldringar, alla klädda i flamencoklänningar. De fanns överallt, i alla världens färger och former och mönster och kombom tillsammans med mängden av assessorer är bara så härligt over-the-top. Plastiga rosetter, blommor och spännen i de lockiga håren, plastpärlor runt halsen och alla prickar, volanger och spets i klänningarna är en härlig kombination av crazy 80’s, retro 60’s och 2000-tals billig glamour.





Jag måste säga att varenda nöjespark i Finland känns mer eller mindre löjligt lame jämfört med den här, på en vecka byggda extremparken. Vissa av nöjesattraktionerna ser så sjuka ut att jag inte ens vet om jag skulle våga ta en tur i dem. Och jag brukar inte ha det problemet. Världshjulet skall jag nog ändå våga mig i under veckan, det lovar jag, för jag skall definitivt tillbaka!