Two girls and the beach part2

Här kommer resten av feelis-bilderna från Katarinas besök. Saknar tjejen redan så massor!

Vi börjar med ett Simba-moment.

Snyggingen!

Mumsiga måltider gjorda av favorit-kocken.

This is gonna be a good night!

Favorit-Pina Coladas.

 Och biljard i Jacksons.

 Favorit-baren Foreplay en vild lördagsnatt.

Vinflaskor och långa diskussioner om kvällarna i stadens mysiga restauranger.

Bra att sluta med stadens hetaste brudar i farten!

Saknar dig gumman! <3

“The journey of a thousand miles begins with a single step.”

Idé Pinterest

Kanske det finaste jag sett på ett tag. Fantastisk idé eller hur? Definitivt något jag tänker fixa!

Two girls and the beach part1

För en månad sedan var en av de bästa här igen. 

9 dagar fyllda av Pina Coladas. 

 Ute på terasserna av stadens mysiga barer.

Många heta, somriga kvällar.

Ute på de fyllda gatorna, små gränderna och stämningsfulla kajerna. 

 Något besök till Malaga med den här söta tjejen.

 Gulligaste Katarina. Puss!

 Igen alla de långa nätterna som blev tidiga morgnar på dansgolvet.

Med mycket bra sällskap.

Katarina, jag och Heili. Och några sympatiska spanjorer. 

Långa eftermiddagar på stranden.

Njutandes av vår coola DIY cooler!

---

Part 2 coming up!

"Remember that happiness is a way of travel - not a destination."

Något från de gångna veckorna.

Jobb. Fixande. Planerande av livet så långt det är möjligt. Lyxiga bruncher. Världens bästa nudlar. Somrigt lackade nagar. Några små nya grejer. Seattle Latte. Saknad. Roliga kvällar. Trötta morgnar. Långa arbetsdagar. Korta nätter. Skratt. Gråt. Lycka. Oro över framtiden. Små resor hit och dit. Många nya bekantskaper. Feria. Galna hundvalpar. Galna rumskompisar. Allt och inget och bara liv överlag.

New York City

Något jag köpte på Pull&Bear för ett tag sedan.

 Gillar den massor. Ett definitivt nytt favoritplagg!

"Whoever said you can't buy happiness forgot little puppies."

I en månad hade vi ett litet monster boende hos oss.

Nu fyra månader gamla Chanel är för det mesta riktigt jobbig. Bits, är motsatsen till rumsren och kan inte sitta still en sekund. Jag hade alldeles glömt bort hur valpar är och fick till en början en liten chock varje gång jag steg upp om morgnarna bara för att stiga i en våt pöl. 

Men hur jobbigt den än var att konstant städa golv, att inte någonsin kunna äta i lugn och ro och att bli väckt mitt i natten av att ett odjur biter en i tårna, måste jag medge att den lilla räven också kunde vara rätt så söt. Och att jag faktiskt saknar hunden nu när hon fått tillbaka sitt riktiga hem.

Coast to coast

Hej på er. Här kommer lite mera hälsningar från solkusten. 

 Så jag har bestämt mig för att stanna här och jobba ett tag till. Någon månad eller så. Jag har ett jobb jag (för det mesta) trivs med och har mitt liv annars rätt bra ordnat här. Vi får se hur hösten kommer att se ut.

 Känns konstigt att folket här byts så fort. Alla man lärt känna under sommaren flyttar bort och nya typer vandrar in i kretsarna. Allt förändras hela tiden och samtidigt som det gör en lite nostalgisk och ledsen av att mista alla finisar man lärt känna, är det också en intressant början på något nytt.

 Försöker tänka ut min framtid och planera vad jag skall göra i Finland när jag återvänder. Jobb blir det väl fram till inträdesproven på våren. Och så försöker vi med all makt komma in.

 Saknar Finland. Fast jag bestämt mig att stanna ett tag till betyder det inte att jag inte samtidigt saknar allt och alla där hemma. Min fina familj, härliga vänner, lägenhet. Men jag vet att de finns där och när jag väl kommer att få se dem igen kommer det vara värt all saknad. Kram på er.

Benalmadena tour!

 Lite mera små dags-utfärder. En dag för någon tid sedan gjorde vi en liten resa till Benalmadena med de här två herrarna för att först vandra runt staden utan egentligt mål och sedan senare spendera några vilda timmar bland karuseller och spökhus.

 Började med att promenera genom en av de finaste parkerna jag varit i på ett tag. Parque de Paloma, fågelparken, är mitt i Benalmadena med några söta djur här och där, mycket fåglar, speciellt exotiska gräsänder, och stora gräsplan. Något man inte ser alltför mycket av här.

Sedan en lång vandring ner mot hamnen. Vi dog smått i hettan.

 Men vi kom fram. Såg många sjuka båtar, vatten och människor. Många, många människor. Vi tog en dyr lunch i centrum och tog en eller annan sväng i strandbutikerna.

Och sen, när solen började gå ner, kom vi äntligen fram till vår destination: Tivoli World. Sist och slutligen fanns det inte alltför många häftiga attraktioner i den relativt lilla nöjesparken, men jag måste säga att till exempel skräckhuset med levande människor som skådespelare var kanske något av det häftigaste jag upplevt på ett bra tag.

"Life is a ticket to the greatest show on earth."

Så sa herren Martin H. Fisher. Tycker det beskriver det här så kallade livet rätt bra.

 Eftersom jag nu levt i en rätt lång tystnad kanske det vore på tiden att öppna mitt liv lite för er.

 För tillfället har jag ett jobb som kundbetjänt i ett finskt företag. Är väldigt glad över att ha fått jobbet och har gjort det nu i en månad. Trivs men måste nog säga att jag aldrig skulle göra det en längre tid. Tungt, tråkigt och enformigt kan man också säga.

 Jag har också flyttat. Det är redan rätt länge sedan men nu bor jag alltså hos en vän i en liten lägenhet i centrum. Bilden ovan är från vår lilla hemgränd och den första dörren till vänster är vår. Trivs jätte bra och läget är perfekt - mitt i allting och precis intill stranden. Egentligen är allting nära förutom mitt jobb, haha.

 Nu när jag jobbar igen har livet normaliserats en hel del. Jag har fått rutiner jag innan saknat och livet här har börjat kännas som, hur skall jag nu uttrycka mig, vanligt. Som att det här är mitt liv, jobb, lägenhet och vänner. Det känns som om jag bott här mycket längre än jag egentligen gjort.

Jag fick för några dagar sedan veta att jag inte fick en studieplats. Det vill säga att jag nu inte har några planer för framtiden och vet helt ärligt inte vad jag skall göra nu. Jag kan stanna här eller åka till Finland. Eller göra något helt annat. Jag vet inte. Men vad jag vet är att allting nog ordnar sig och att jag inte orkar stressa för framtiden för mycket. Föredrar att istället tänka att jag nu har möjligheten att göra precis vad jag vill. Egentligen är det en ganska fin känsla.