MOJITOS&FLAMENCO DRESSES

I går kväll efter att det blivit mörkt tog jag kameran i handen och gav mig ut för att turista Feria-området. Jag tog en snabb sväng dit redan på lördagen och var redan då fascinerad över precis allt, från alla miljoner blinkande ljus till musiken och flamencoklänningarna, så jag bestämde att så fort som möjligt komma tillbaka tillsammans med min kamera. Och just det gjorde jag, väldigt passionerat, så det kommer definitivt att bli fler än ett inlägg med bilder kan jag lova.




Jag har aldrig tidigare sett något liknande. Den där mängden ljus och ljud på ett så intimt område är helt otroligt. Man skulle kunna lysa upp hela Östra Centrum med den mängden lampor. Men nog är det fint. Ljus i alla regnbågens färger, blinkande, glittrande och lysande runt alla tiotals attraktioner. När jag steg in genom portarna förvandlades jag på sekunden till ett av barnen, otroligt fascinerad, upphetsad och hög på allt socker och alla häftiga saker runtomkring en, och med ett brett, konstant, leende på läpparna började jag gå framåt i folkmassan.




Sanningen att jag om tre månader fyller 21 var nog inte den minsta närvarande under timmarna jag spenderade till att bara gå runt och beundra allt som kom emot. Hur kan synen av ett färggrant världshjul, sockervaddsförsäljare eller heliumballonger göra någon så glad?





Okej, de sjuka mängderna ät- och drickbart innanför de portarna skulle nog göra precis vem som helst överlycklig. För nästan icke existerande priser kan man köpa allt från rostade kastanjer till kokosnötsskivor, från hemgjort nötchoklad till hamburgare, kebab, paella, inrefilé – ganska långt vad som helst. För att inte tala om mojito. Mojitos fanns överallt. Jag drack helt klart den godaste, billigaste och största (1/2 liter!!) jag någonsin druckit. Jag tror jag måste gå tillbaka varje kväll under den kommande veckan bara för att få dricka fler.



Det var också väldigt coolt att för första gången i mitt liv faktiskt se riktiga människor, små flickor, ungdomar och åldringar, alla klädda i flamencoklänningar. De fanns överallt, i alla världens färger och former och mönster och kombom tillsammans med mängden av assessorer är bara så härligt over-the-top. Plastiga rosetter, blommor och spännen i de lockiga håren, plastpärlor runt halsen och alla prickar, volanger och spets i klänningarna är en härlig kombination av crazy 80’s, retro 60’s och 2000-tals billig glamour.





Jag måste säga att varenda nöjespark i Finland känns mer eller mindre löjligt lame jämfört med den här, på en vecka byggda extremparken. Vissa av nöjesattraktionerna ser så sjuka ut att jag inte ens vet om jag skulle våga ta en tur i dem. Och jag brukar inte ha det problemet. Världshjulet skall jag nog ändå våga mig i under veckan, det lovar jag, för jag skall definitivt tillbaka!

FEELS LIKE HOME

Mitt hem här i Spanien är ju inte snällt sagt riktigt min stil i inredningen. Jag skulle aldrig i mitt liv köpa en svart lädersoffa, en svart bokhylla eller ett vingligt, tvåfärgat köksbord. Hemma i Finland har jag satsat ganska mycket på min lägenhet och fixat så länge att det nu äntligen liknar mig och känns hemtrevligt. Det tog bara ett och en halvt år. När jag kom hit för en månad sedan tänkte jag "jag är ju här bara tre månader, det gör inte så stor skillnad" men om en stund kom jag på andra tankar. Det är ändå tre månader. För mig spelar det visuella överlag en väldigt stor roll och lägenhetens kala ytor, stengolv och neutralitet kändes verkligen obekväm. Så till slut bestämde jag mig för att göra någonting.

Man kan göra otroligt stor skillnad med små, billiga detaljer. Man behöver inte måla alla väggar, byta gardiner eller spendera 500€ på Ikea för att få det se ut som en själv. Egentligen behövdes bara lite kreativt tänkande, återanvändning av redan existerande saker och några några euros inköp på någon billig pryl-avdelning.  Ja, inredningen här är fortfarande just lika lite min stil som när jag kom, men åtminstone finns det små glimtar av min personlighet och den hemtrevlighet jag söker bland de fula möblerna. Och tro mig, de gör så otroligt mycket för helheten.

MORNING MIST

God morgon! Så här ser det ut här. Väldigt dimmigt och morgon-fuktigt. Enligt väderleksprognosen borde det här jämna molntäcket så småningom också släppa lite solljus genom sig men vi får se.

FERIA

Just nu sitter jag på ett mysigt café mitt i en stad som tydligen inte alls skall sova i natt. I dag började nämligen årets största festperiod i Fuengirola, Feria del Rosario, en vecka fylld av flamencoklänningar, tjurfäktning och fest i alla olika former. Bredvid min lägenhet har under veckan stigit tidernas nöjespark så nu har jag en berg-och-dal-bana bredvid balkongen. Ganska coolt fast man nästan inte kan höra sina tankar genom allt skrik, musik och megafoner. Det kommer att bli sjukt häftigt att uppleva allt firande och jag lovar att fota massor!

YOU FOUND ME

Mina senaste fynd!

TORREMOLINOS

På onsdag eftermiddag gjorde jag en några timmars extemporé-trip till Torremolinos. Torremolinos är den där riktiga turistorten på solkusten, en halv timme härifrån mot Malaga med renfen, med överprisat turiststuff överallt, restauranger i varje hörn och högst två spanjorer på hundra personer. Det här var i princip allt jag visste om Torremolinos på förhand och jag hade nog inte fel på en enda punkt.

Som sagt var den här utfärden väldigt oplanerad så efter att jag stigit av tåget började jag bara gå framåt utan att ha en aning om var jag var eller vart jag var på väg. Under min månad här har jag ändå lärt mig att just de här små resorna brukar bli de bästa - för mycket planering förstör den där pirrande känslan om äventyr och är det inte därför jag är här? För äventyr.




Efter kring femton minuter i den här nya staden visste jag att åtminstone en av mina förhandskunskaper verkligen stämde – spanska var nog helt tydligt språket man hörde minst i Torremolinos. Engelska, svenska, finska, danska, norska och tyska var betydligt mycket populärare. Inte en chans att öva sin spanska där när varenda försäljare automatiskt talade engelska.

Jag gick ganska länge längs med något jag antar var stadens huvudgata. Jag var lite fascinerad över hur grönt det var överallt – planterat, fixat och vårdat. Här ser man bara en palm här och där och det lilla gröna som finns kan man se en glimt av innanför stängda portar på någon gård, inga oaser mitt i centrum som i Torre. Men jag antar att den där turistmängden är svaret på den här skillnaden också.






Efter att jag gått en bit råkade jag plötsligt hitta mig själv på en stor utsiktsbalkong med vyn över den oändliga stranden, havet och staden överlag. Det var helt fenomenalt, jag kunde ha stått där hur länge som helst om jag inte hade haft en liter svett rinnandes längs med ryggen. Sjukt att här fortfarande är 28 grader om dagarna, fast som tur blir det nu ändå betydligt mycket svalare när solen väl gått ner.





Torremolinos är till skillnad från Fuengirola byggt i bergen så hela staden är i princip bara små vägar åt olika håll, gränder och trappor. O ja, trappor. Skulle vara kul att veta hur hiskeligt många trappsteg jag steg och gick ner den dagen. Inte helt för få kan jag säga er. Alla små turistshops, restauranger och caféer var dock ganska söta runtomkring dem. Tyvärr var den talande papegojan i läderbutiken inte till salu.






Så jag gick alla hundratals trappsteg ner till stranden och fortsatte gå längs med vattnet förundrad än en gång över hur mycket man satsat på växtligheten också där. Fontäner, vattenfall, små dammar, palmer och blommor fanns överallt, mitt i sanden, omringade strandbarerna och nära på attackerade solstolarna också.





När jag tyckte att jag sett tillräckligt tog jag mig tillbaka upp till centrum och behövde verkligen en sittpaus, till vilket en frozen yoghurt-bar dög bättre än bra. De finns överallt här. Jag tittade också in i några butiker och fick med mig några småsaker också innan jag måste börja ta mig tillbaka till stationen för att vända blicken hemåt.

Det är otroligt så annorlunda två städer så nära varandra kan vara. Här i Fuengirola syns det att folk faktiskt bor här medan Torremolinos så starkt är invaderat av turister att det är just precis vad det är – en überturistort - med allt det nu sen innebär. Jag gillade ändå Torremolinos, verkligen, men på ett annat sätt än jag gillar det här. Torremolinos är ett ställe dit man gärna åker på en veckas solsemester (för längre än det behöver man nog träna sin kondition i förväg) men att bo där en längre tid – nej tack. För det är nog Fuengirola fortfarande nummer ett när det gäller solkusten.

SCRUNCHIE

Carrie: I could tell you that I love, love, loved it! I loved it. Except for one huge problem. You have your leading lady running all over town wearing a scrunchie! A scrunchie.
Berger: The hair thing?What's wrong with that?
Carrie: Nothing. Unless you're writing about women on the island of Manhattan, in which case uh.. where do I begin?
Berger: What are you talking about?A lot of New York women wear scrunchies.
Carrie: In the bathroom maybe, when they're washing their faces.
Berger: You're full of shit. I see women every single day, all over New York City wearing scrunchies.
Carrie: Okay but here's the thing. Here's my crucial point. No women who works at W-magazine and lives on Perry Street would be caught dead at a hip downtown restaurant wearing a scrunchie!

I was looking forward to putting the scrunchie moment behind us.
Unfortunately, it was staring us in the face.

Berger: Okay. I'm sorry to have to do this but I do believe we are in the presence of a scrunchie. I also do believe, and correct me if'm wrong, that we are in New York City proper, this woman is not appear to be washing her face. She appears to be standing on line at a hip downtown restaurant. So, kinda kills your New York Women Theory. Tough break Bradshaw.
Carrie: She's not from New York. 
Berger: What?
Carrie: It doesn't matter. Did they say how long it was gonna be?
Berger (till kvinnan med scrunchien): Excuse me. Hi. I'm sorry to bother you. We're just wondering what part of New York you live in?
Kvinnan: I may! Oh gosh. I am from Macon, Georgia. But thanks you made my whole day. Honey did you hear that? These people think I live in New York.

Ett litet urklipp från ett avsnitt av Sex and the City där Carrie och hennes författar-pojkvän argumenterar om en chic kvinna från New York någonsin skulle använda en hårdonits eller inte. Vinsten gick till Carrie. Kan jag på något vis förklara mitt köp med att de vad jag hört är väldigt mycket skonsammare för håret än en hårsnodd om man råkar somna med en på sig, att jag inte betalade nästan något för dem och att de faktiskt håller fast till och med mitt hår lätt, bra och till och med, jag erkänner, riktigt snyggt. 80's are back!

ONE DAY

I går


åt jag flingor med kokosyoughurt, baguett med smältost, vindruvor och latte till frukost.





var jag ute på stan och upptäckte världen, besökte Fuengirolas saluhall som var ynklig jämfört med de vi har i Finland och hittade av misstag en liten second hand-butik och köpte tre böcker för 1€/styck.



satt jag mig på en bänk vid stranden när jag inte längre orkade gå och tog en av böckerna jag köpt och började läsa. Lite senare förflyttade jag mig till ett café och fortsatte läsa.


gick jag hem och fixade hönssallad till mat när jag höll på att svälta ihjäl, åt, la mig i solen på balkongen och läste, läste och läste tills det blev kväll.

Nuförtiden läser jag böcker rätt sällan men när jag väl tar tag i en bok brukar det där taget hålla ända fram till de sista sidorna. Som i går. Okej, jag kom bara halvvägs eftersom jag inte orkade hålla ögonen öppna längre, men ändå.

Boken jag började på är alltså One Day av David Nicholls. Jag har sett filmen för inte så länge sen men kommer ändå inte ihåg någonting känns det som. Men boken är sjukt bra kan jag säga er. Rekommenderas verkligen för alla som gillar att läsa om känslor, tankar och små vardagliga saker i människors liv. Och förstås finns det lite action också. Förutom den köpte jag I Heart New York av Lindsey Kelk och Thanks For The Memories av Cecelia Ahern. Butiken jag köpte dem från har massvis med engelsk-språkiga böcker så nu har jag äntligen löst problemet ingenting att läsa!

SO TRUE

Så sant att jag måste göra ett helt inlägg om det.

COFFEE WITH MILK

Jag sitter på ett brittiskt café för tillfället. Så konstigt att beställa coffee with milk istället för café con leche. I dag skiner solen igen, precis som i går, och det känns minst sagt härligt. Man blir så sjukt fort van vid solen och värmen att jag riktigt undrar vad jag kommer att göra när jag åker tillbaka till Finland. Frysa, antar jag.


En outfitsbild från någon kväll då jag för första gången på nästan fyra veckor satt på mig långbyxor.

Dagens program ser ut att innehålla spanska-lektion, hyresbetalning (hur trögt är det inte att behöva gå till ett kontor och betala sin hyra i kontanter?), allergibehandling och lite andra små saker att fixa. Med andra ord en vanlig måndag i Fuengirola.