GIFTED

Se vad som hade fallit ner genom min postlucka här i veckan.


Verkligen schyst på H&M. För någon tid sedan beställde jag en mörkblå spetsbikini på rea från deras webshop men när paketet sedan nådde mig hittade jag istället en vit, ful sportbehå svept in i ett paket som till och med på prislappen påstod sig vara en mörkblå bikini-nedredel. Var ju kanske inte helt lyckat. Men nu hade de skickat mig som ursäkt ett 5 euros presentkort som går att använda till vad som helst när som helst under det kommande året, till och med rea-produkter. Hur fint är inte det? 

NEW START

yours sincerely på bloglovin



Jag har bloggat i över ett halvår nu och det känns som så otroligt länge. Längre än jag någonsin trott jag skulle klara av att fortsätta. Men bloggandet har varken varit en tyngd eller plikt, tvärtom, bloggen har för mig blivit en viktig del av mitt liv och jag skulle inte alls kunna tänka mig att sluta. Nu är den en del av mig. 
---


För en tid sedan började jag fundera en hel del kring bloggen. Hur jag skulle vilja utveckla den, hur jag önskar att bloggens framtid skulle se ut och vad jag med den vill åstadkomma. Jag kände att det behövdes något nytt, fräscht och mer likt mig, något som kunde börja den nya tid för mig, mitt liv och bloggen som kommer att börja om exakt två veckor. Den nya start som flytten till Spanien kommer att vara för mig. Och hur gick det sen skulle handla om bloggen. Och med den gick det ju helt tydligt bra. Från och med nu är det inte längre en fråga. Nu handlar det om mig. 

Så nu kommer nya vindar att blåsa här. Inte kanske så mycket innehållsmässigt till en början, men så småningom mer och mer utseendemässigt, med nya idéer och nya tankar. Och inte minst, under ett nytt namn.


---
Jag vet inte ännu riktigt hur jag skall lyckas styra så många som möjligt av alla eventuella läsare hit till den nya adressen, men jag skall försöka mitt allra bästa.

yours sincerely,
Stefanie

WHO'S GONNA BRING YOU BACK TO LIFE

6AM SUNRISE

Tölöviken en tidig torsdagsmorgon.

Nu skall jag ta mig mot stan och träffa mamma och sedan blir det kafé med mormor och moster. Ikväll åker jag till Lekis för veckoslutet för att vakta barn på familjeläger så jag återkommer med bloggen på söndag. Något tidsinställt inlägg dyker kanske dock upp här medan jag är borta. Ha ett fint veckoslut alla!

WHAT A DAY

Nu måste jag nog säga att jag önskar att den här dagen snart kommer att ta slut. Inte för att den i sig skulle ha varit dålig men jag har nog varit så ute och cyklar att det inte är sant. Inte alltså på riktigt konkret och cyklat, som tur, det hade blivit katastrof. Men ni vet säkert känslan när man vakat en hel natt och aldrig gått och lagt sig, när dagen bara fortsätter och fortsätter och man inte längre kommer ihåg vad allt som faktiskt hänt inom de senaste 36 timmarna? Det är just så som jag känt i dag.


Men rätt så mycket har jag fått gjort i alla fall. Nu har jag körkort igen, jag har sålt mina gymnasieböcker, hämtat min moster från flygfältet och druckit en Mocha Frappuccino, som var så god att jag inte ens tänker försöka beskriva den, på Starbucks och köpt något väldigt fint på vägen hem till mamma genom Itis. Där i mellan har jag suttit i bussen som en zombie, hållit på att falla ner från bänken varje gång jag slumrat till och varit säkert otroligt farlig i trafiken när jag kört bil runt i stan. Men ännu är jag vid liv, liksom alla som varit i min närhet också vad jag vet.


Men nu till fyndet! Jag har letat efter ett guldfärgat, massivt armbandsur i ganska länge nu. Eller letat och letat, det tycks finnas tusentals perfekta guldfärgade armbandsur lite här och där men prisen på dem har tyvärr varit lite mindre perfekta. Men gissa vad jag såg i ett skåp med rea-produkter i en guldsmedsaffär i Itis?


Den är just exakt vad jag letat efter. Simpel, guldfärgad och stor. Och med ett pris som nog också chockerar, dock på ett lite annat sätt än de andra. 17 euro. 17 euro för den perfekta klockan. Kunde inte bli bättre. Att man kan bli glad när sånt här händer.

THE RETURN OF THE LITTLE MERMAID

Klockan är lite över sju på morgonen och jag kom just hem. Och nej, jag har inte varit ute på krogar. Men jag har varit hos Stella och sett disneyfilmer hela natten lång i fint sällskap av Emzi, Frida och Stella gånger två. Har inte sovit mer än tio minuter under slutet av Tarzan, men det gör ingenting. Har haft en fantastisk kväll och natt med disneymaratonsparty. Med betoning på party som någon fint uttryckte sig när jag frågade om menyn.


Lite besviken är jag eftersom vi bara hann se 8 filmer av alla de miljoner filmerna Stella grävt fram åt oss. Men 8 awesome filmer var det ju nog. Efter röstningar, diskussioner och många gamla minnen såg vi till slut då Tarzan, Snövit, Törnrosa, Mulan, Pocahontas, Lilla sjöjungfrun, Askungen och Peter Pan. Och det är helt otroligt hur många nostalgitrippar, fast sittande lines och välbekanta sånger som fyllt den här natten. Och trots trubblen med min livs kärlek Ariel och en jobbig DVD var det bara helt enkelt härligt att få de alla sina barndomsfavoriter på nytt.


Det är förresten väldigt konstigt att åka metro klockan sex på morgonen i en ganska långt tom vagn med solen uppstigande utanför fönstret. På vägen hem tog jag en sväng till Hesperiaparken och fotade den otroligt vackra Tölöviken. Resultatet av det får ni se senare. Nu kan jag nog erkänna att jag är ganska slut men det kan jag inget åt, nu skall jag ta mig vidare till polisstationen för att vara där genast när de öppnar så jag skulle lyckas få mig ett nytt körkort någon gång. So long!

PUT SOME MAKE-UP ON

För någon tid sedan fyllde jag mitt sminkförråd lite. Eller rättare sagt fyllde mamma mitt sminkförråd med att betala några små söta grejer åt mig.

Maybellines läppstift 802 Pearly Pearl är något jag använt nu troget i flera år. Ett sött, ljust och fuktande läppstift som gör en vacker ganska naturligt ljus yta på läpparna beroende på hur mycket färg man drar över dem. Varje gång den tar slut får jag panik och måste rusa till närmaste butik för att skaffa nytt. Beroendeframkallande.

Förutom favoritläppstiftet var jag i ett väldigt stort behov av mascara. Jag har använt Max Factors mascaror så länge jag kan minnas och det finns verkligen en orsak för det. De är bara helt enkelt i helt annan klass med alla andra jag provat. Åtminstone på mina fransar. Inget kladd, passligt med färg och beroende på hur många lager man borstar på kan man få vackert naturliga fransar eller extrema partyhår. Förr har jag använt False Lash Effect och nu när jag såg att de släppt ut någon Fusion-version måste jag ju förstås prova den också.

Jag kan berätta att jag verkligen är nöjd. Fina, jämna fransar lätt och snabbt och de håller hela dagen! Från morgon till kväll. Något helt magiskt för mig, eftersom det mera är en regel än ett undantag att jag har en lätt pandaeffekt runt ögonen förrän jag ens kommit ordentligt igång. Men inte nu. Nu kunde jag skratta, svettas och till och med peta i ögonen utan att det kladdade det minsta. Toppen för en allergiker med irriterade ögon nästan jämt.


Såhär såg fransarna ut idag efter fem timmar i solen på stugan.

WE'VE ONLY JUST BEGUN

14 ÅR

Idag fyller vår kära fina Nanni 14 år.


Grattis gumman!

IT'S JUST MATERIAL

Såhär känns livet utan plånbok. 

Tomt. Dystert. Overkligt. Som att jag mist en vän. När jag i dag på dagen förstod att den var borta såg jag lika tydligt som min tomma väska framför mig kassan i butiken kvällen innan när jag stod och packade ner mitt stuff i väskan med min plånbok bredvid mig. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den. Kom ihåg att ta den, tänkte jag. Men nej.

Efter det började den otroligaste rumban någonsin med telefonsamtal hit och dit, hittegodsbyrån, Kampens köpcentrum, Lidls kundservice, men ingen hade hört eller sett fläcken av den. Den var borta. För gått. Och jag satt och grät framför Kampens metrostation tills jag samlade mig, gick in genom dörren till FPA och började där. Nytt kela-kort, nya bankkort, nytt allt.

Hela dagen gick jag och funderade över vad allt som försvann tillsammans med den människan som tog min underbara ormskinsmönstrade plånbok från kassan i Lidl. Alla mina kort. Alla. Körkortet. Studiekortet. Stamkundskortet till Fotoyks. Mina 8 slantar jag bar omkring på som cash. En laminerad fyrklöver jag hittade en gång för fyra år sedan. Den här gången hade den nog tyvärr inte så mycket lycka med sig. Mest av allt sörjer jag ändå själva plånboken. Jag älskade den. Den var ingenting värd i pengar och jag hann inte ens ha den länge, men jag älskade den. Det är så svårt att hitta den perfekta plånboken med den kändes som just den rätta. Och nu är den också borta.



Men trots allt, hur jobbigt den än känns att tappa en av sina viktigaste ägodelar, hur mycket jobb man får göra för att fixa till det och att man samtidigt mister något som kanske inte går att ersätta, är det ändå bara materia. Det är bara saker. En plånbok förändrar inga liv och det kommer nya. Inte kanske likadana, men nya. En stulen plånbok är bara en stulen plånbok. Inget mera.


När jag gick ut från polisstationen i eftermiddags efter att ha suttit i en timme och gjort brottsanmälan om stölden gick jag längs gatorna i Böle med ett leende på läpparna. En timme med en ung, snygg och trevlig polisman som säger saker som nå, nu har du åtminstone en väldigt bra orsak att gå och shoppa ny plånbok är ju faktiskt nästan värd en ynklig plånbok.

LOPPISSALDO

Kom häromdagen på att jag ju inte alls uppdaterat något om hur det sen blev med min loppisvecka. Hade alltså ett bord i en vecka på självserviceloppis och sålde bort allt möjligt onödigt som fastnat på vinden och i källaren hos mamma och tömde mina egna skåp på lite grejs också. Speciellt mina klädförråd fick en betydlig minskning.

Jag kan ju börja med att säga att jag verkligen är nöjd med hur det fungerar på Kaivarin Kanuuna. Förutom att de har så fina och trevliga utrymmen på ett så praktiskt ställe fungerade absolut allt det praktiska också minst lika smidigt. På platsen finns färdigt ett stort bord, en klädstång och två lådor man får använda under bordet och jag hade dessutom några extra hyllor på väggen jag fick använda för att lägga fram mina grejer. Stället lånar också ut byglar, målartejp, nålar och allt annat man kan behöva för att prissätta och fixa sitt bord. Det ända man behöver fixa själv är prislapparna som man kan printa från ställets hemsidor och sedan sätta fast på produkterna. Lätt som en plätt.

Av erfarenhet vet jag att brottsligheten på speciellt självserviceloppis ibland kan vara väldigt hög, men under veckan jag hade bord märkte åtminstone jag att bara några ynkliga små grejer skulle ha försvunnit. Kanske det berodde på att jag inte sålde sådär på riktigt dyrbara grejer, men i alla fall. Personalen på Kaivarin Kanuuna är också av det absolut trevligaste slaget och man får lätt och snabbt svar på precis allting man kanske undrar över. Speciellt det här gav mig en jätte positiv fiilis av stället.

Bordet kostade 54 euro för en vecka + 5% provision av inkomsterna, som ju är ett relativt högt pris för ett loppisbord i allmänhet. Jag tycker ändå att jag gärna betalar för bra service, fint ställe och fungerande system och som själv aktiv loppisbesökare då samtidigt stöder verksamheten här i Helsingfors. Dessutom betalar man ju här i huvudstadsregionen över tjugo euro för ett bord i en enda söndag om man vill sälja själv så allt är nog relativt.

Nå, då kommer vi in på det intressantaste, alltså själva säljandet. Jag hade ju på riktigt otroligt mycket grejer, både av lite bättre kvalitet och billiga toppar, kärl, kläder, skor, väskor, smycken, inredningsprylar och ja, egentligen allt mellan himmel och jord. Förutom att jag under en vecka minskade mängden saker jag bar dit med kring två tredjedelar sålde jag i pengar för kring 360 euro. Inte alls illa tycker jag. Allt bli över 300 euro på plus var nog definitivt alla gånger värt allt arbete. Och så var ju veckan en väldigt intressant upplevelse också som jag säkert kommer att göra om nån gång.

SUNDAY EVENING

Kom hem från ett ytterst intressant veckoslut på Lekis och måste säga att trots att det alltid är lika sorgligt att lämna holmen är det ganska skönt att vara hemma. Efter att jag kommit hem tog jag en promenad till centrum, var till matbutiken för att köpa middagsredskap och kom hem, varefter jag satt mig vid datorn var jag är fortfarande. Och middagen är fortfarande i kylen utan att ha blivit tillredd. 

SWEET AS A MELON

Sommar gånger tusen.

Satin Circus

HOME SWEET HOME

Känslan just nu.

Utmattad, trött och glad. Ett roligt läger bakom mig med många många härliga barn, men att det kan vara skönt att komma hem. Fyra dagar med 12 ungar känns inte som helt lite. Var just ute och lenkkade, tog en dusch och skall snart äta lite mysli, se några avsnitt av någon serie och gå tidigt i säng. Tror det blir bra just nu. I morgon skall jag göra en tripp till Lekis och åå vad det skall bli skönt att bara vara och ha det kul med fint folk utan jobb, ansvar och uppgifter. Bara vara. 

Nu - myslitime.

ASYMMETRICAL

Så såg jag ut på brunchen på söndagen. Neon, svart och guld. Och lite kreppade lockar kvar i pannluggen från lördagens tidsresa.

TIME TRAVELLING

Här får ni nu äntligen se resultatet från lördagens tidsresa





Efter långa funderingar kring 80-tals temat beslöt jag mig för att satsa på sådant här. 

Den neongula bodyn köpte jag för någon tid sen på Gina Tricots rea för några slantar och jag har haft så troligt mycket bruk för den! Jag tycker själv den var ett super köp och jag älskar den så jag log lite när någon på festen undrade över vem i hela världen som skulle använda en neongul body på riktigt. Haha.

Byxorna är ett minst lika lyckat fynd från Topshop i Stockholm. Jag hade i tankarna att köpa turkosa jeans innan jag åkte och så hittade jag just precis exakt sådana jag drömt om genast nästa dag. Och ännu med en rejäl rabatt.

Patellabältet med nitar, de silvriga skorna och mina turkosa plastörhängen, som tyvärr inte syns på bilderna, har sedan en lite mer spännande bakgrund. De är faktiskt riktiga rester från det härliga 80-talet och har sitt ursprung i min mammas klädskåp. Nu höll jag själv på att sälja dem på loppis när jag förstod att återanvända dem. Och de var nog bara perfekta.

LÄGERTIME

Och så blir det lägerpackning för fjärde gången den här sommaren.

Den här gången blir det barnläger i Sibbo i fyra dagar. Kommer att bli konstigt efter så många skribaläger på lekis men månne det inte fixar sig. Bara man skulle komma in i barn-moden istället för 15-åringar. Den här gången har vi inte tillgång till internet så jag tar heller ingen dator med mig så det kommer att vara rätt tyst från min sida den kommande veckan. Men några inlägg har jag tidsinställt så håll ögonen öppna!

Nu skall jag börja fixa ihop mina grejer!

MÅNDAGSLUNCH

Dagens lunch bestod av hönsfilé, kokt broccoli och körsbärstomater.

SÖNDAGSBRUNCH

Jag har inte varit på många bruncher i mitt liv men jag kan ändå på allvar påstå att Stockas söndagsbrunch hörde till en definitiv överklass när det gäller bruncher. Något helt otroligt fantastiskt. Behövde nog inte äta något annat på hela dagen. 

Ett stort tack till kära faster som bjöd ut oss för att fira lite!